Om den förunderliga kärlekens vinglande väg

Kärleken, den vi söker, hur och varKärleken, den oss söker, frisk och klarKärleken, underbarÅterigen står Du, min kära rara Angelica livs levande med Ditt glada leende vid min sida och säger: Hej på Dig, Du. Söker Du nåt, jag kan hjälpa att Dig leta. Jag svara uppriktigt: Jag kan inte hitta mjölken.Den står där borta, Du måtte inte handla här så ofta och inte se så bra heller: sa Du skrattande.Så bra att Du hitta mjölken åt mig: viska jag.Ja, så bra det är: viska Du tillbaks och sa: Så fint.I samma ögonblick som Du viska ”Så fint” såg vi in i varandras ögon och då vi visste båda att det vi egentligen sa till varann var: Jag älskar Dig!Plötsligt skrek Du högt: OOOOOOOOOh och krama mig våldsamt och slängde mig runt och putta ut mig på gräset och red mig som om Du var en galen ryttare på en skenande vildhäst fastän jag la mig så stilla som jag kunde och styrde Dig fast men varligt om mig. Du kysste mina läppar rosenröda och Du fortsatte ner över halsen och kysste och sög mina bröstvårtor så dom var ömma ett par veckor efteråt. Då och då yla Du som en brunstig rävhona när hon kallar på hanen.Jag viska: Varför ylar Du, jag är ju hos Dig.Du flämta: Du är inte hos mig, Du är i mig och jag omsluter Dig helt. Oh så underbart! Jag ylar för att jag vill ha ett kärleksbarn med Dig! Min älskade, gör mig med barn! Herre hör min bön! Befrukta mig!Min allra käraste rara låt mig blott få vara en stund Dig nära Allra raraste kära