Ringmuren runt

Sverige har förvånansvärt ont om medeltida stadsmurar - närmare bestämt endast tre. Av murarna i Gamla Stan och Kalmar återstår dock föga. Av Visby ringmur däremot det allra mesta. Som framgår i slutet av häftet är ringmurslitteraturen riklig. Här kommer ytterl gare ett bidrag, som i varje fall till formen helt avviker från det hittills publicerade och som en smula osorterat fokuserar på olika smådetaljer som man inte så lätt hittar på andra håll.De första lämningarna av mänsklig verksamhet inom Visby-området daterar sig från stenåldern.I våra dagar fyller Visby på goda grunder sin plats på Världsarvslistan, där staden nog knappast hamnat om det inte varit för den ståtliga muren, extra sevärd från havet eftersom den uppförts i en så dramatiskt topografi, där i synnerhet Nordermur ses klättra upp för den branta sluttningen och där östmurens torn reser sig kanske 50 meter över den låga strandmuren i väster.Mitt tack går tlll den oöverträffade Visby-specialisten Waldemar Falck, som efter granskning satt sin hallstämpel på häftet, men också till den i sitt slag lika oöverträffade Gotlandica-samlaren Calle Brobäck, som sammanställt den kortfattade ringmursbibliografin,, samt givetvis till Svenska Frimurare Orden som bekostat tryckningen.