Rötter i vackra Tavastland

Min son Lars kom en dag och satte ett blockhäfte och pennor i min hand: »Skriv ditt liv, morsan! Du har varit med om så mycket och kommer ihåg så mycket, det får inte bara försvinna« sa han. Så bestämd han den gången var. Det har gått en lång tid sedan dess, med anteckningar skrivna och liggande i bordslådan.Min barndom och ungdom i industristaden Tammerfors (Tampere) under 1920- och 30- och 40-talen var rika på både glädje och motgångar, mångskiftande. Glädje och kärlek fick jag från närstående och vänner, vilka alla var positivt tänkande och hade framtidstro, vad som än hände. Många minnen är så detaljerade och man minns ansikten, ett skratt, en känsla av glädje eller skräck. Alltså - jag lydde sonen och satte i gång och började skriva.En del siffror i min berättelse är en kombination av hågkomst och undersökning.Sirkka Eriksson