Träden och dikten

Svenskarna är ett trädälskande folk. Vi föddes ju också ur Asken – världsträdet. Och alla har vi väl från vår barndom ett minne av något särskilt träd, som vi fäst våra hjärtan vid, kanske ett vårdträd, kanske en gammal ek eller ett klätterträd i närmaste skog. Den svenska litteraturen både för barn och vuxna och inte minst poesin översvämmar av träd.Lisbet Palmgren är till yrket psykiater men hela sitt liv har hon varit fascinerad av träd. Som så många andra svenskar hade hon redan som barn ett personligt förhållande till träden i sin tillvaro, de var en sorts vänner. Och så förblev det under livets gång.Träden är fridsamma varelser, ofta uråldriga men ändå så starkt levande. Helt utan ondska bär de stillhet och ro till den jäktade nutidsmänniskan. Stress är för dem ett okänt begrepp även om de stundom, som martallen på sin klippa, måste kämpa för sin existens.Ett annat av de intressen som följt Lisbet Palmgren genom livet är poesin. I denna lilla bok har hon sökt förena sina två intressen, träden och dikterna. Hon beslöt att hålla sig i Sverige, svenska dikter om svenska träd. Ola Rindals fotografier smälter på ett osökt sätt samman med dikternas stämning och förmedlar därmed än starkare trädens poetiska kraft.