Vägen till Gud…

Jag har inte kunnat säga något förrän nu, och jag känner att jag egentligen inte har något mandat att säga något alls. Det här har ett mycket större perspektiv än vad jag någonsin kan bära i mig och mina ord är intet i det här sammanhanget, för vem är jag att yttra något i det största sammanhanget vi har, gåvan i liv. Ibland saknar tid betydelse, ibland finns ingen tid, ibland är mötet bara ett varande som alltid har varit, så kan jag känna och ännu mera när jag ser detta på pränt.Ja... du... Gud har en plan... så är det, jag vet... Du har ett sanslöst uttryck i sanning när du säger ett av dina uttryck, ”lånad tid från Gud”, det är hela grogrunden.Det du skriver inte bara tvingar till att stanna upp, att stanna upp inför det du skrivit är bara förnamnet, det här är ett möte av så mycket kärlek i liv så det gör ont, kärlek gör ont. Men du har ett sånt mått av ödmjukhet, ödmjukhet är ett måste i betraktelse av liv men du är mer än intressant som den skapelse du är och du förblir hur du än vill uttrycka det i den största kärlek... det är just det.Vad du har gjort... Du speglar liv, skörheten i liv, ditt språk bara är, det är du och du ger liv. Jag möter en så ärlig inre anspegling av din själ, in i minsta fiber med en sådan styrka i tro och bärighet även när det svarta är så svart att ingen nyans finns kvar, när pulsen slutar slå och det inte går att andas mera, när väntan på ett slut är allt som finns... Ja, jag vet, jag har också sett döden rakt i vitögat, jag vet.Det du skriver ger en sanslös närhet i förtvivlan och hat. Att överleva lämnad av Gud, det är mer än ord kan säga men du låter det sägas. Trötthet är bärandets styrka, det är solklart. Vet du, att bli utplånad i övertygelse, det överlämnandet i att bära ett himlafenomen inombords som du beskriver, jag är tämligen övertygad om att du kommer att nå fram även till den som slutat lyssna.Ändra inte ett enda ord... Ändra inga ordningsföljder... Låt det bara bära hela vägen fram... KramTherese Ekman/ Uppsala JTH