Varvets vida värld

Denna bok är en färdigställd doktorsavhandling som aldrig kom att tas
upp till prövning eftersom författarinnan avled dessförinnan. Den handlar
om samspelet mellan ett bolag – ett skeppsvarv –, dess arbetare och de
hushåll som arbetarna ingick i. Boken fokuserar på 1830- och 1840-talen,
det vill säga det tidiga skedet av den svenska industrialiseringsprocessen.
Varvet är Wifstavarf. Idag namnet på ett litet samhälle utanför Sundsvall
mest känt för det pappersbruk som i många år drevs där. Men - som framgår
av ordet - ursprungligen var ett varv beläget i dåvarande Wifsta. Varvet
grundades år 1798 vid Indalsälvens utlopp i havet. På älven kunde timmer
flottas långa sträckor från Jämtlands skogar. Varvsverksamheten bedrevs
fram till år 1870 och var under sin storhetstid ett av Sveriges största
segelfartygsvarv. Sedermera blev bolaget – Wifsta Varfs Skeppsvarf Bolag
– känt för sin sågverksrörelse, sin papperstillverkning och sina stora
skogstillgångar. Det var Norrlands första moderna skogsbolag och blev
uppköpt av SCA på 1960 talet.
Den industiella revolutionen föranleddes inte bara av ett teknikskifte utan
också av en nyordning av hur en arbetsplats organiseras. Varvsverksamhet
var en föregångare i detta hänseende genom sin tydliga uppdelning
av olika arbetsmoment mellan olika hantverkare på en koncentrerad
arbetsplats. Härigenom var det en mer effektiv arbetsplats än andra och
den industriella revolutionens första företag startades ofta på platser där
det redan bedrevs skeppsbyggnad. Wifstavarv var inte bara en arbetsplats
i början av 1800-talet utan var också en bostadsort för de som arbetade
där och deras familjer. Boken handlar om vad detta samspel innebar för
hur företagets verksamhet organiserades och hur dess verksamhet därigenom
påverkade det omgivande närsamhället.