Vem hänger med till Ouagadougou?

Han tittade upp mot våningen igen. Fler lampor var nu tända. Ett sting av sorgsenhet for genom hans kropp. Dom är inte ensamma! Dom delar sina liv med en annan. Kanske i full harmoni. Varför, hur och när tog hans liv en annan vändning? Han återkom nu för tiden allt oftare till denna fråga. Allt sedan den dagen då han oförhappandes stött ihop med henne på gågatan, hade han känt att han behövde få tala med någon. Bara få kontakt med någon vettig person. Han flöt omkring i livet. Länge hade han bara flutit omkring. Kanske hade han kommit tillbaka, inte för rötternas skull, utan för att få fotfäste i livet igen. Hon representerade hans förflutna, ett eko. Men man kan väl inte bara knalla in så där till folk, som man knappast känner och säga ’hej, vill inte ni prata lite med mig? Jag ärså ensam, och ledsen,’ la han till och en tår formades i hans ena öga. Snabbt torkade han bort den. Han tittade upp mot de tända ljusen igen. ”Du är en ensam och totalt misslyckad människa, Runar Olsson!” skrek han ut i tomma intet och enhelig vrede vällde upp inom honom. Snabbt vände han på klacken och försvann ut i mörkret, en skugga, som ingen lade märke till.Karin Solum (f. Lindahl) föddes i Boden, tog studenten i Umeå och studerade därpå språk i Uppsala. Under sin fritid har hon utövat allehanda sporter: höjdhopp, simning, bordtennis, basketboll, handboll och fotboll. Hon har rest omkring i världen, bl.a. liftat och cyklat genom Europa vid ett flertal tillfällen, besökt flera latinamerikanska länder, Nya Zeeland, samt arbetat som biståndarbetare i afrikanska länder under närmare sex år. Nu arbetar Karin Solum som gymnasielärare i språk i Söderhamn, är gift, bor på landet och har en katt.