Boktitel: Den svarta kameleonten
 
 
Berätta om din bok!

 

Den svarta kameleonten… (En excentrisk ungkarls flykt undan samhällets skenande ekorrhjul) … är en roman som blandar sjuk humor och fantasi med något så vidrigt som vuxenmobbing och utanförskap… som bjuder på djup insikt om människans behov av frihet och kärlek i samma andetag som den skämtar om religion. Går det och är det rumsrent undrar du? Ja… det kan du hoppa upp och sätta dig på! Ingenting är så heligt att man inte kan skoja om det är min devis, så länge ingen tar skada vill säga. Att provocera är en balansgång på slak lina som tilltalar mig.

 

Finns det någon där ute som blivit illa behandlade eller som fortfarande blir illa behandlade på sin arbetsplats? Så klart det finns! Fler än man någonsin kan tro. Kanske är du en av dem?  I så fall är detta boken för dig. Följ med i Fredriks orättvisa värld. Det blir en resa du sent skall glömma. Naturligtvis möter du fler karaktärer på vägen, den ena mer udda än den andra… (Jag älskar udda karaktärer.) Språket varierar kraftigt och kan på sina ställen vara såväl högdraget som vulgärt, men se upp… ingenting är vad det verkar vara… 

 
 
 
 
Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
 
Färdig ide? Tja… så var det nog, trodde jag. I grund och botten var det en färdig ide även om jag valde mellan två olika scenarier. När jag väl bestämt mig blev både handling, miljöer och individer minutiöst kartlagda i mer än ett år innan jag började skriva. Här finns allt noterat, från fabulösa jukeboxars teknikaliteter till vidriga chefers innersta tankar. Naturligtvis fanns det inte plats för allt jag dokumenterat i boken men jag kan mina gubbar och gummor. Jag är en petig rackare som byggt upp samtliga miljöer och tidsramar i diverse program och tabeller. Inte för att du kommer att märka någonting av det när du läser utan mest för att inte fastna på vägen mot målet… mer om det längre ner i texten…

 

Tillbaka till det där med färdig… Trots min noggranna kartläggning så vägrade min hjärna koppla av. Det dök ständigt upp nya saker som jag ville införliva och sådant kostar oerhörd tid och arbete. Jag antar att vi alla är lika på den punkten, alla författare alltså. Man behöver göra ändringar lite varstans, men å andra sidan behåller man stimulansen.  Så… ja… storyn växte under hela processen och det har varit svårt att komma till avslut även om jag hela tiden vetat hur det skall gå.

 
 
 
 
 
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
 

Orättvisor sätter fart på min fantasi. Har någon jävlats med de svaga i vårt samhälle så kan de räkna med att bli en inspirationskälla och hamna i mina texter, jag knådar deras fulaste drag som modellera, lägger till och drar ifrån och bygger på så sätt nya gubbar att förskräckas av, översitteri skall stävjas, punkt slut! Nu sneglar jag sällan på andras verk men visst… filmer, böcker eller livsöden, you name it… så klart det finns en grodd i allt stoff som yr runtomkring, fattig vore världen annars…

 
 
 
 
Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
 
 

Jag har fått blandade reaktioner på mitt författarskap. Jag vet vad jag kan och vad jag vill, och det faller inte alltid i god jord. De flesta är positiva men Jantelagen är djupt rotad i vårt avlånga land och följer naturligtvis med på köpet. Men, hör upp nu gott folk, för här kommer veckans tips… när jag möts av skepsis så slänger jag den på elden – bättre ved finns inte att finna någon annanstans om ni förstår vad jag menar…

 
 
 
Skriver du på något nytt nu?
 

Oj oj oj! Om jag gör! Naturligtvis gör jag det. Jag har alltid skrivit och skall skriva till livs ände… Men vad jag skriver håller jag för mig själv så här långt. De mörka undertonerna kommer att finnas kvar, det är mitt signum, men storyn blir betydligt mycket roligare än Kameleonten (Hur det nu är möjligt) J

 
 
 
 
 
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
 

Var noggrann och planera din historia väl. Förivra dig inte, ha disciplin. För om du inte gör det så kommer du garanterat stranda på halva vägen. Jag vet, jag har varit där allt för många gånger. Och skriv, skriv, skriv så pennan glöder. Överflödig text rensar man bort senare, det finns alltid små korn att bygga på oavsett om du är missnöjd med det du nyss krattat ner.

 

Jag skriver alltid för hand innan jag för över det till datorn, det fungerar bättre för mig.  Tidsbrist är annars den största anledningen till att folk inte slutför vad de påbörjat. Man har familjer och vardagsbestyr som kräver ens uppmärksamhet och som naturligtvis skall finnas i första rummet (Familjen kommer ALLTID först). Ta tillvara varje tillfälle. Jag har en diktafon med mig ibland… Där man inte kan skriva kan man förhoppningsvis tala in sina idéer. Då kan du till och med samla in dina tankar under arbetstid eller när du hjälper till med städning och matlagning eller går med ungarna på fotboll eller ridskolan. Då behöver du aldrig känna den där frustrationen som annars vrider runt i kroppen på oss som bär på författardrömmar. Du kan enkelt lyssna av och skriva ner dina tankar när lugnet lagt sig. Ingenting försvinner, allt finns kvar.

 
 
 
Varför ska man läsa din bok?
 

Helt ärligt vet jag inte varför man skall läsa min bok. Kanske för att den innehåller en frisk blandning av allvar och ironi och för att den trycker tummen i ögat på en av vår tids största hot mot individens välbefinnande – stress och känslan av att inte räcka till. Det kallas visst för rationalisering. Allt skall gå fort, fortare, fortast.

 

Hepp! Där har vi det! Man skall läsa min bok för att den handlar om den sanslösa hets som pågår runtomkring på våra arbetsplatser. Köp boken, läs den försiktigt (så att sidorna inte viks) och ge den sedan som en (sarkastisk) gåva till din chef om du tycker att han motsvarar den karaktär som utgör en av huvudfigurerna i romanen.

 
 
 
 
Vad gör du när du inte skriver?
Jag umgås med min familj och ta hand om mitt mobila tempel på bästa sätt (löpträning).
 
 
 
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
 

Alla skulle jag vilja svara, men det är ologiskt.  Nog inser jag att ”Den svarta kameleonten” förmodligen tilltalar den yngre manliga läsarkretsen (18-40 år) i större utsträckning än dess kvinnliga motsvarighet, men samtidigt hoppas att jag har fel på den punkten. För när vi tänker efter så drabbar rationaliseringsivern kvinnor i minst lika stor utsträckning som män – tänk vården så förstår du. Nog svamlat om den saken. Tiden får utläsa hur man tar till sig mina texter. Mycket nöje och tack för att du orkade läsa ända hit…