Berätta om din bok!

Isparadiset är en sann historia om behandlingen som Setare, en iransk, akademiskt utbildad, kvinna utsatts för i Sverige under 10 år. När man följer pendlingen mellan händelserna i det tidigare livet i Iran och nu i Sverige, syns samhällets betydelse tydligt i dess påverkan på Setares självkänsla och självförtroende, liksom på hennes syn på och presentation av sig själv. Som kvinna känner hon sig som en tredje klassens medborgare som varken får tid eller rum att uttrycka sig. Trots att Setare är en stark person känner hon sig maktlös, övergiven och osynligt i det nya hemlandet. Som en levande begravd eller en marionett. Det privata livet som läsaren får läsa mellan raderna om tycker Setare att hon själv bär ansvar för. Men av samhället förväntar hon sig en rättvis behandling. Istället får hon uppleva hur hon blir osynlig där med. Att leva i en bubbla gör att Setare heller inte får njuta av de unika upplevelserna i en kvinnas liv; som graviditet, att få barn och se deras uppväxt, utan de fördunklas av den mörka omgivningen.

 

Hur kom boken till?

Boken var inte en färdig idé utan den växte fram av anteckningar som jag gjorde på baksidan av labb rapportet, i almanackan, på kvitton, mm. Med tiden kom jag fram till att kanske min historia och det som jag har gått genom på något sätt kan ha en positiv påverkan på arbetsmarknads politik, på synen på invandrare, och bidra till ett mer öppet samhälle och - som jag önskar i slutet av boken; en enighet!

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

För mig har skrivandet varit som en terapi, ett sätt att hantera och bearbeta det som jag fick uppleva. Som jag nämner i Isparadiset har papper och penna varit de enda vännerna i en ensam värld. De enda som jag kunde prata med utan att tänka på konsekvenserna. Plus att jag har en stor ambition att positivt påverka på andra människors liv och samhället.

Jag inspireras av allt som jag ser runt omkring mig: naturen, människorna, och de små och stora händelserna.

 

Varför ska man läsa din bok?

För att få en bild av hur den svenska samhällsapparaten verkligen fungerar. Sverige var för mig ett drömland att förverkliga mina stora drömmar i, men istället tog landet ifrån mig mina drömmar liksom förmågan att drömma.  Jag vet att det för många svenskar är svårt att tro på den behandling som Setare har fått utstå i Sverige. Man kan från nära håll känna hur apparaten mal ner en invandrarkvinnans initiativ.  Till och med när Setare själv tittar tillbaka kan hon inte tro att detta har hänt i Sverige. Oftast spekuleras det om varför det fungerar så här i vårt samhälle och varför integrationen är så misslyckad som den är. Jag tror att även många svenskar kommer känna igen sig i delar av boken. De som av någon anledning inte passat in i maskineriet.

Isparadiset är en öppen inbjudan till alla som är nyfikna på invandrarens version, perspektiv och upplevelser i det nya hemlandet.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Svenska folket, den skildrar ett stycke svensk historia. Men speciellt, vill jag att de som bestämmer och leder arbetsmarknadspolitiken och de som arbetar med integration och utbildning ska läsa den.