Berätta om din bok!

Misiones är den tredje delen i en trilogi om Skandinavien och Latinamerika som jag arbetat med i mer än 15 år. Den första delen, Cosmos & Aska, kom ut 2000 och den andra, Santiago – Historien om Gerardo K, 2007. Hela trilogin finns nu också samlad i en volym som e-bok.

I grund och botten är det en kärlekshistoria som börjar i Malmö i mitten av 90-talet och avslutas i Argentina i en nära framtid, 2018. Den manliga huvudpersonen, Cosmos, är argentinare, barn till försvunna föräldrar, som kommer till Malmö i slutet av 80-talet, inte som politisk flykting utan därför att han alltid drömt om Skandinavien. Där träffar han den unga gåtfulla Aska, dotter till en uruguayska och en svensk, och ett passionerat förhållande uppstår.

De flyttar sedan till Buenos Aires, får en dotter, och skiljs – Aska stannar i Argentina medan Cosmos återvänder till Sverige – för att i den tredje delen återförenas i Buenos Aires, för att leta efter sin försvunna dotter, Elena.

Boken, som utspelar sig i en imaginär nära framtid (2018), handlar om detta återseende och är en fortsättning på kärlekshistorien i den första delen. Samtidigt är det en imaginär släkthistoria som jag egentligen inte vill avslöja så mycket om. Men jag leker med tanken på en parallell till min egen släkthistoria i Argentina. Därför är boken tillägnad mina syskon.

Man kan säga att de tre delarna representerar tre olika generationserfarenheter – och också det närvarande, det förflutna och framtiden. Vidare har varje del en konstart som ett av sina grundteman; i första delen litteraturen, i den andra bildkonsten och i den tredje musiken.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Mina böcker börjar alltid som en idé, som sedan växer fram och förändras i skrivprocessen. I det här fallet visste jag från början att den skulle heta Misiones – och det är ju en mångtydig titel. Dels syftar den på provinsen Misiones i Argentina, dit många svenskar utvandrade i början av 1900-talet, dels handlar det om innebörden i begreppet mision/mission/uppdrag. Huvudpersonerna har alla uppdrag av olika slag, ibland utan att själva vara medvetna om det.

Eftersom detta är tredje delen i en trilogi så fanns ju också en förhistoria. Att det tog så lång tid för mig att avsluta trilogin berodde på att andra saker kom emellan. Jag skrev en doktorsavhandling om ”fiktionens sanning” i Sydafrika och Argentina som uppslukade mig helt i fyra år och fördröjde Misiones lika länge. Men dessa båda projekt har samtidigt befruktat varandra ömsesidigt, och i efterhand ser jag rent av min konstnärliga avhandling och Argentinatrilogin som två delar av ett och samma projekt.

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Numera är det lustfyllt att skriva, särskilt fiktion. Att återvända till romantrilogin efter att ha kämpat med den akademiska tvångströjan var en stor befrielse, och jag tror fantasin flödade mer än den någonsin gjort. Men jag har alltid upplevt det som en nödvändighet att skriva, också (kanske framför allt) då det tagit emot. För mig är skrivande och resande nära förbundna. Jag reser mycket och hämtar mycket inspiration i själva resandet. I grund och botten ser jag det skönlitterära skrivandet, liksom det akademiska och et journalistiska, som ett sätt att utforska världen. Det finns helt enkelt vissa saker som bara litteraturen kan. Det var det min avhandling handlade om.

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Jag har varit författare nästan så länge hjag kan minnas, även om jag också kombinerat det med andra saker för min försörjning – journalistik, framför allt, jag arbetade som kulturjournalist i många år, och numera undervisning och forskning på Malmö högskola. Min närmaste omgivning (familjen) har förstås utsatts för en del prövningar, men de har också fått tillbaka en hel del. De flesta känner sig nog smickrade eller åtminstone roade av att låna stoff till fiktiva gestalter, men i åtminstone ett fall har mitt skrivande faktiskt kostat mig en vänskap.

 

Skriver du på något nytt nu?

Inte något nytt romanprojekt. Men jag arbetat med något som jag kallar ”etnografiska fiktioner”, som är en blandgenre i gränslandet mellan fakta och fiktion som t ex kan beskrivas som reportage i tredje person. Jag har skrivit några sådana texter och planerar att kanske ställa samman en volym, på både engelska och svenska. Det är en ny och väldigt spännande erfarenhet, att skriva litterärt på engelska parallellt med svenskan. Jag önskar att jag kunde skriva på spanska också, men det ligger nog utom räckhåll, med mindre än att jag flyttar till Argentina :-)

 

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Att inte ge upp även om det tar emot. Men också att inte skriva för skrivandets egen skull. Du ska känna att du verkligen har något du vill förmedla, något som inte kan uttryckas på något annat sätt. Om den drivkraften finns så är det bara en fråga om övning och åter övning. Det är också viktigt att någon läser, att man får respons. Därför är det också bra att själv läsa mycket. Det är också något som i hög grad inspirerar mig, att läsa andra författare som jag beundrar.

 

Varför ska man läsa din bok?

För att inspireras, förhoppningsvis, såsom jag själv inspireras av att läsa böcker som utmanar och överraskar mig. För att känna igen sig i de erfarenheter jag gestaltar men också lära sig något man inte visste förut. Jag avskyr förutsägbarhet, både i verkliga livet och litteraturen. Därför har jag själv aldrig intresserat mig för s k genrelitteratur. Om man bara är ute efter en stunds underhållning ska man förmodligen inte läsa mina böcker, fast jag bemödar mig om att hålla kvar intresset hos den som väl börjar.

 

Vad gör du när du inte skriver?

Jag undervisar på Malmö högskola, där jag sedan 2000 är ansvarig för ett internationellt magisterprogram i Communication for Development. Skriver gör jag nästan jämt i en eller annan form. Under senare år har det blivit mer och mer akademiskt skrivande, medan jag nästan inte alls längre har tid för journalistik. Men jag skriver någon krönika eller recension då och då.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Jag vet inte om jag har någon idealpublik. Men jag har nog tänkt på mina egna barn när jag skrivit Misiones, som ju har ett framtidsperspektiv och till stor del handlar om den uppväxande generationen. Inte minst hoppas jag på många kvinnliga läsare – men det är ju ändå mest kvinnor som läser böcker. För den första boken i trilogin, Cosmos & Aska, som är en explicit kärleksroman, fick jag några upprörda reaktioner bland kvinnliga recensenter som tyckte att den kvinnliga huvudpersonen var en manlig våtdröm. I Misiones har jag gett stort utrymme åt hennes perspektiv och det är kanske den gestaltning jag själv är mest nöjd med. Jag vill gärna veta hur kvinnliga läsare uppfattar Aska.

Köp boken här!