Berätta om din bok!

Boken är en närsynt titt på mitt liv och min livsresa från att ha sett hyfsat till total blindhet och kan sägas vara min alldeles egen glosylta eller blängpudding. Att sakta förlora synen var ingen vandring i vårsolen och därför har jag kryddat denna anrättning med massor av humor och absurdistiska vinklingar. En sak som gav mig mången munter stund var hur situationer direkt ur verkligheten var än mer skruvade än de scenarion jag tänkt ut. Självklart innehåller boken även allvarliga och viktiga frågor och möjligen även några svar och insikter.

Ingen kan göra sig till talesman för alla synskadade och det gör inte heller jag. Den här boken är full av mina tankar funderingar och åsikter och speglar egentligen bara mitt sätt att se på tillvaron. Jag tror ändå att de många allmängiltiga spörsmål jag vävt in ger en vikänsla och en bild av vardagens glädjeämnen och vedermödor. Att ett och annat musikerminne skulle slinka med var ofrånkomligt då galna situationer har en tendens att inträffa när man är på gig eller turné.

Ett tag tänkte jag kalla boken för, ”allt du ville veta om att bli blind men inte kunde se själv.” En alltför lång och kanske en smula pretentiös titel men ganska talande. Nästa titel blev ”En sinnesförvirring” men min lektör tyckte att det lät som galenskap och det var kanske lite väl nära sanningen.

 

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Jag började på min dotters uppmaning att blogga för några år sedan och fann det otroligt roande. Det var uppmaningar från några av mina läsare som slutligen fick mig att göra ett försök i bokform. När jag väl bestämt mig så gjorde jag upp en lista på vad den skulle innehålla. Därefter skrev jag nya texter, plockade fram lämpliga delar från min blogg och även kapitel från mitt försök till memoarer. Jag hade även en del texter och uppslag kvar sedan vi arbetade på vår senaste krogshow med vårt band ”Synliga” som jag tyckte var värda ett bättre öde än att äta damm i min byrålåda eller förtäras av virus i min dator. Efter det så var det ”bara” att skriva om och om igen

 

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag blir ständigt drabbad av skrivklåda av livets absurditeter. Det händer hela tiden något knasigt intressant eller irriterande som får mig att sätta mig framför datorns tangentbord med spretande fingrar och inåtvänd blick.

När jag jobbar med att underhåla och servera mat i det totala mörkret på någon av Stockholms två mörkerkrogar blir det månget inspirerande samtal med gästerna som ofta leder till nya frågeställningar tankar och idéer att sätta tänderna i.

Jag lyssnar ständigt efter uppslag att vända och vrida på och du har blivit varnad, ”se upp jag hör dig!”

 

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Som jag sagt så var det läsare av min blogg som uppmuntrade mig att göra något i bokform. Det var alltså redan ett slags stöd men att det skulle bli en bok kändes overkligt ända tills jag höll den i min hand. Påminde starkt om hur det var att få det första barnet faktiskt.

Till min förvåning och glädje har mitt bokutgivande tagits på stort allvar och bara en har frågat varför. Det var för övrigt samma person som brukar säga till mig. - ”det bästa med dig är att du har ett sådant jämnt humör, du är alltid sur!”

Den reaktion jag är mest rädd för är den från andra synskadade och om jag blir ignorerad, får en klapp på axeln eller blir halshuggen får framtiden utvisa.

 

Skriver du på något nytt nu?

Jag skriver hela tiden men vad det ska bli vet jag inte. Lika bra att plita på tills det stora uppslaget ramlar ner i skallen på mig är min filosofi.

 

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Sätt igång och skriv! Hjälp att hyfsa till manuset kan du få senare via förlaget och borde inte få hämma ditt skapande.

 

Varför ska man läsa din bok?

Jag har verkligen försökt att skriva underhållande men ämnet blindhet lär knappast hamna på någon tio i topplista över de mest muntra ämnena. Kanske är det just det som gör min bok läsvärd och i gammal fin tradition finns en allvarlig underton även när jag gör mitt yttersta för att skoja till det. Att de allvarligare kapitlen blir än mer tydliga tycker jag är spännande och jag hoppas att det gör inblicken in i en blind mans värld intressant och ger ökad förståelse för synskadades situation.

Jag bjuder på en öppenhjärtig insikt in i mitt livs berg och dalbana och ger några svar men hoppas att det blev mer av blindkäppar än av pekpinnar. Jag tror att läsande av mina rader kan lugna en hel del och förhoppningsvis även kan ta död på en del myter. Många blir synskadade på äldre dagar och den vetskapen kan nog oroa många och då kan det vara bra att veta att livet kan vara synnerligen bra även då synen gått förlorad eller kraftigt försämrats. Faktum är att jag som synskadad med största sannolikhet fått syssla mer med saker som jag brinner för än vad som blivit fallet om jag hade sett.

 

Vad gör du när du inte skriver?

Jag är musiker och numera mest sångare. Det är även så att jag underhåller och serverar mat i mörkret på Stockholms två ställen för sådana upplevelser, ”Svartkrogen” och ”Svartklubben.”

När jag är ledig läser jag mängder med talböcker och lyssnar på massor av musik. Lite surfande, bloggande, studioarbete med vårt band ”Synliga” på vår nya skiva och så många träffar med barnbarnet Iza som möjligt på det så tar dagen snart slut.

 

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Spontant så skulle jag vilja att alla läste den, men de som är ängsliga eller oroade över att de själva eller någon närstående ska bli blind eller synskadad kan bli lugnade av mina rader. Bara budskapet att livet faktiskt inte är slut vid en synskada och att det faktiskt till och med kan vara tvärtom torde göra det värt att läsa boken. Oavsett varför någon plockar upp min bok så tror jag att den kan både roa och beröra och det borde räcka en bit.

Köp boken här!