Författarintervju med Benjamin Thorén om Min kvart med Arne Tammer

Berätta om din bok!

Det är en berättelse om sex personer i olika åldrar som ger sig iväg på en överraskningsresa. Samtliga tillhör en löst sammansatt grupp som har det gemensamt att de ofta besöker ett café i stadsdelen där de bor. Man skulle kunna tycka att de här sex är osannolika vänner men på nåt sätt så är just den detaljen baserad på två verkliga händelser om man säger så. Däremot finns inte den här gruppen och ingen av personerna i verkligheten. Alla människor i boken utom ett par bifigurer är helt uppdiktade.

Hur kom boken till?

Liksom många andra har jag alltid velat skriva en roman. Problemet för min del är att jag inte tyckt att jag har haft någon historia att berätta. Inte i bokform i alla fall. Nu dök idén upp när jag höll på att vakna en morgon strax före jul. Jag halvdrömde om att jag skulle skriva en bok enligt Arne Tammers säljslogan ”Ge mig en kvart om dagen”. Och det var en idé som jag kunde köpa trots att jag inte hade nån idé om själva innehållet. Jag gillar att improvisera och det kändes som en rolig grej att testa. Att under femton minuter om dagen bara skriva helt hämningslöst och på den tiden försöka få till något.

Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Nej, det var som sagt ingen färdig idé. Det var under de femton minuterna varje dag som boken växte fram. Jag ställde äggklockan i mobilen och pausade bara för att kolla en stavning eller snabbt googla fram något som inte kunde vänta. Jag funderade väldigt lite om innehållet under dagarna mellan skrivandet. Men om det dök upp en formulering eller någon detalj så skrev jag upp den. Dessutom kunde jag fundera ut vissa större strategier för att inte få fullständig skrivkramp. Till exempel att varje karaktär fick en veckas skrivande var då jag kände att jag ville ha ett par månaders lugn i huvudet. Vad jag skulle skriva under respektive vecka hade jag däremot inte en susning om.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Jag skriver för att ha roligt. Även en mer formell ”allvarlig” text får gärna ha flyt och lite oväntade vändningar. Jag skriver ungefär som jag spelar fotboll, med mycket fantasi och dribblingar. Ibland blir det inte så bra men det spelar inte så stor roll. Huvudsaken att man mår bra av det och att den som läser trivs. Texter kan man ju förstås gå tillbaks och fila på så att misstagen blir något färre och mindre.

Skriver du på något nytt nu?

Nej, inte något liknande som den här. Jag har alltid en massa projekt igång. Det som väntar härnäst är möjligtvis en sammanställning av den historiska sajt hifhistoria.se som jag jobbat med i snart åtta år. En ”Bajenbibel”: Det här har hänt 1889-2018, ungefär. En annan framtida idé är en bok om min pappa och hans bror Ulf och Arne Thorén, två journalister som var väldigt speciella personer på olika sätt.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Redigera efter, inte under. Om man sätter gränser för fantasin och för vad man ”får” skriva så blir det inte lika bra, tror jag. Det är väl inte ett originellt råd i och för sig. Men jag vill gå så långt som att säga att om du sitter där med en tom skärm och inte har en aning om vad du ska skriva så skriv exakt vad som faller dig in. Om resultatet så blir en inköpslista på ett paket tandpetare så, fine. Det går säkert att spinna vidare på en massa saker utifrån tandpetare.

Varför ska man läsa din bok?

Jag är en episkt usel försäljare så det kan jag verkligen inte svara på. Men om jag ändå ska säga nåt så är väl att den åtminstone i något avseende är en litet annorlunda bok. Jag har konsekvent undvikit de vanliga ämnena; livstrauman, svåra sjukdomar, knark, mord och matrecept. Men, trots det behöver man inte fundera speciellt djupt för att förstå att människorna i min berättelse självklart har en bakgrund som många gånger varit rätt jobbig. Livets utmaningar behöver man nog inte skriva folk på näsan om, de kommer vare sig man vill eller inte.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag fotar en del och har passat på att göra det på några av mina arbetsplatser, till exempel Sveriges radio och på Skolverket där jag är nu. Utövar en del sport och tittar även på den.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Alla som kan ha glädje av den. Och Svenska Akademien.