Berätta om din bok.
Det boken kallar sextiotalet är egentligen perioden 1967 till 1973, då det politiska engagemanget bland ungdomarna växte sig som starkast, inte minst genom Vietnamrörelsen. Det är berättelsen om en samhällsomvandling, skildrad genom några unga människors livsöden. För de engagerade ungdomarna i Stockholm blir det politiska och det personliga ett. Men jag har också velat visa på ett annat Sverige som fanns parallellt, opåverkat av den nya tiden och rotat i det gamla samhället som föräldragenerationen kom ifrån.

Är det din första bok?
Det är min första roman, jag har publicerat några noveller tidigare. Jag har skrivit två böcker om management också i samband med att jag jobbat som managementkonsult.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Historien om de bägge flickornas öden har jag burit med mig i över trettio år. Jag har försökt skriva om den tidigare, i novellform bland annat. Det som gjorde att det nu blev en roman var att den vävdes ihop med en annan idé jag haft, att berätta för den yngre generationen om hur det egentligen var att vara ung under denna mytomspunna – och ibland förtalade – tid. Jag kanske ska påpeka att det inte är någon självbiografi men att jag själv upplevt en hel del av de händelser som också bokens karaktärer råkar ut för.

När jag väl satte mig att skriva gick det fort. Man kan säga att jag skrev den på en månad men man kan också säga att det tog trettiofem år!

Vad får dig att vilja skriva. Vad inspirerar dig?
Jag inspireras av människor, jag är en ständig iakttagare. Jag samlar på människoöden, på hur folk ser ut och beter sig. Det lagras någonstans längst bak i hårddisken för att komma till användning någon gång.

Hur reagerar din omgivning på ditt författarskap?
Första gången jag sa att jag ville bli författare var jag nio år gammal så jag antar att mina närmaste tyckte att det var på tiden att jag gjorde slag i saken…

Skriver du på något nytt nu?
Jag har några idéer som jag ältar, är inte säker på om nästa bok blir en fackbok eller en roman. Men att det blir fler, det vet jag.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Jag tror att skrivprocessen ser olika ut för var och en. För mig var det så att boken var långt ifrån klar i mitt huvud när jag först satte mig vid tangentbordet. Jag blev själv förvånad över hur historien växte fram och hur saker som jag inte haft en aning om hände. I det läget sorterade jag inte utan lät alla idéer komma fram. Sedan var det en process där jag städade en del och jobbade med språket. Kanske ett tips som någon kan ha nytta av.

Varför ska man läsa din bok? Vilka vill du ska läsa den?
Jag hade två kategorier i tankarna när jag skrev. Dels mina jämnåriga, de som var med under de här åren. Jag hoppas de känner igen sig och uppskattar en bok med ett ”inifrån-perspektiv.” Dels våra barn och barnbarn. Kanske blir vi som personer blir mer begripliga för dem, liksom hela vår samtid.

Jag har ofta fått frågan om vad som gjorde sextiotalet så speciellt. Egentligen är väl varje epok speciell för den som var ung då, men ska jag lyfta fram något är det väl just att det var en brytningstid. Just här går ett tydligt brott och man kan se hur en ny tid bryter in. Det manifesteras i småsaker som klädmodet eller dureformen, likaväl som i de stora politiska värderingarna. Sedan ska man ju komma ihåg att vi i den generationen var så många, därför kom våra upplevelser under de här åren att prägla det svenska samhället för lång tid framåt.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag arbetar med att organisera utbildningen för nyanlända elever i Huddinge kommun, men till sommaren går jag i pension. Förhoppningsvis blir det mer tid för skrivandet då!

Köp boken här!