Karin Krut

"Fan Karin, du måste ju ha någon bokstavsdiagnos! Kanske till och med hela alfabetet, från A till Ö... eller nåt!"
"Men Lasse, du måste tänka utanför boxen ibland"
"Du Karin, det skulle vara jättebra om du kunde tänka inne i boxen någon gång ibland"

Så kan det låta när Karin utmanar familjen med ”hinderbana i skum belysning i hallen”, flytt av möbler i högervarv på kvällarna eller när hon råkar backa sönder backspegeln på bilen. Det är också något som kan höras i det fallfärdiga torp som Karin och Lasse renoverar på fritiden när dom inte ligger som plockepinn i lägenheten trötta efter arbetet i den statliga produktionen.

Karin, sambon Lasse och tonåringarna finns på riktigt. Liksom den kommunala nittiotalslägenheten i Linköping och det fallfärdiga gamla torpet på landet. Här får vi följa familjen i dråpliga, humoristiska vardagshändelser bland pensionärslampor, sopstolar och groggbord. Skratten är många och igenkänningsfaktorn är hög. Jag menar, vem har inte impulsköpt 600 lerkrukor, samlat på skrivbord, fått för sig att sälja alla möbler på blocket, feng-shuiat skiten ur förrådet eller suttit som tyngd på motorhuven på semesterresan.