Vi på Vulkan är oerhört glada över att kunna presentera längre utdrag ur Lennart Guldbrandssons bok "Skriv som ett proffs". I fem delar kommer vi publicera längre utdrag ur denna bok, detta är den första delen, som vi har döpt till Den enda metoden är att skriva. Mycket nöje

Skriv som ett proffs

Det finns en kategori av böcker som säljer väsentligt bättre än alla andra. Så länge dina böcker hamnar i den kategorin har du automatiskt ett försprång framför alla andra författare, utan att du egentligen behöver vara en skicklig författare.

Överdriver jag? Nej. Och jag pratar inte om deckare, heller. Jag är allvarlig. Det finns en kategori böcker som säljer bättre än alla andra tillsammans de böcker som blir färdigskrivna.

De allra flesta blir aldrig färdiga med sina böcker. Antingen kommer de aldrig igång med att skriva eller så blir de aldrig klara. Så enbart genom att skriva klart får du ett försprång. Om du aldrig skriver klart, spelar det ingen roll hur skicklig du är.

Det här är inte min idé. Redan 1947 skapade författaren Robert A. Heinlein fem regler för hur man blir en framgångsrik författare. För varje regel kommer ungefär hälften av alla som drömmer om att bli författare att hoppa av. Det leder till att de misslyckas.

Heinlein berättade om de här reglerna, väl medveten om att han riskerade att skapa sina värsta konkurrenter – och han gjorde det gladeligen, eftersom han visste att folk ändå inte skulle följa dem.

De fem reglerna ser ut så här:

1. Du måste skriva (av 100 personer slutar hälften)

2. Du måste skriva färdigt (25 personer kvar)

3. Du måste sluta skriva om texten, om du inte får order av en redaktör (bara 12 personer kvar)

4. Du måste skicka ut din text, d.v.s. till förlag (vi är nere i 6 personer)

5. Du måste skicka ut din text tills den har sålt, d.v.s. du får inte låta avslag avskräcka dig (bara 3 personer hänger med ända hit).

Rätt självklara saker, eller hur? Men det finns så många saker i livet som är självklara men som man ändå låter bli att göra. Man borde motionera mer, äta nyttigare, prata med sina föräldrar oftare, leka mer med sina barn, etc. Skillnaden här är att det egentligen inte spelar någon roll om du inte följer reglerna. Du kan leva ett lyckligt liv ändå. Om du inte vill bli en framgångsrik författare, vill säga.

Man kan skriva av många olika anledningar, men det viktiga är att faktiskt skriva. Inte bara vid enstaka tillfällen, när andan faller på, utan regelbundet: varje dag, varannan dag, eller ett par gånger i veckan. Det gör stor skillnad. Jämför de här två exemplen:

* Helena får inspiration och skriver hela 9 sidor med text. Dagen därpå är hon upptagen, så hon skriver ingenting. Likadant dagen därpå. Det dröjer i själva verket en vecka innan hon sätter sig vid datorn och öppnar ordbehandlaren igen. Då har hon å andra sidan samlat kraft och får ihop hela 6 sidor. Hon är så nöjd med sig själv att hon sätter sig ner 3 dagar senare och skriver 4 sidor till. Imponerande! Med den här takten blir förstaversionen av hennes bok (som hon beräknar att bli 250 sidor lång) klar på 132 dagar, lite över 4 månader.

* Sara, å andra sidan, sätter sig ner vid datorn varje dag när barnen har lagt sig. Hennes mål är att skriva 3 sidor, men det finns dagar när hon skriver 4 eller till och med 5. Även om hon bara skriver 3 sidor per dag så tar det bara 83 dagar att skriva en lika lång förstaversion av sin bok, eller två tredjedelar av tiden!

Det kan verka tråkigt att hålla sig till ett schema men det betalar sig rikligt. När Saras bok är klar har hon mycket mer tid över till att putsa på den, få feedback och marknadsföra den. Hon slipper ha dåligt samvete för att hon inte gör det hon borde göra och hon håller texten fräsch i huvudet hela tiden. Sara beter sig mer som ett proffs. På vilket annat arbete kan man låta bli att göra sina uppgifter för att man inte känner för dem?

Man måste naturligtvis inte bestämma i förväg hur många sidor man ska skriva. Vissa passager är krångligare än andra att få till. Men så länge man parkerar rumpan i stolen, stänger av alla sociala medier (och andra störande element) och börjar skriva har man nått halvvägs till målet. Då är resten av Heinleins regler också lättare att följa.

Den sjätte regeln

En av de författare som har skrivit om Heinleins fem regler, Robert J. Sawyer, har lagt till en egen sjätte regel. Den lyder:

6. Du måste börja skriva på nästa text

Ska man lyckas som författare kan man nämligen inte nöja sig med en enda succé. Ju fler böcker du har författat, desto större chans är det att någon råkar på din bok, blir förtjust och skaffar de andra böckerna du har gett ut. Den personen, eller förhoppningsvis de personerna, kommer att hjälpa dig med marknadsföringen. Har du tur, har den personen ett stort kontaktnät. Eftersom du behöver många marknadsförare finns det all anledning att ha många titlar ute. Det kan ju hända att läsarna har olika smak.

Dessutom blir du allt skickligare för varje bok. Det finns ingen träning som kan mäta sig med att ha gjort det på riktigt. När du har varit med om hela processen att göra en bok så får du en annan inblick i vad det du skrev får för effekt i slutänden. En del av texten som kändes tydlig medan du skrev blir vag och luddig, medan en annan sekvens som du minns som lång passerar nästan obemärkt förbi. Andra delar blir ännu mer skimrande och briljanta när tiden går. Vilka delar som hör till vilket läger är svårt att säga i förväg.

När man börjar sin skrivarbana fokuserar man mycket på den texten man håller på med just nu. Men tänk under några sekunder på vad din femte bok ska handla om. Du kommer troligen inte att gissa rätt. Med de erfarenheter du gör på vägen (och andra tillfälligheter) kommer den femte boken att bli bättre än du hade kunnat tro.

Det är inga problem att skriva så många böcker. Om du skriver regelbundet spelar det ingen roll om du jobbar heltid. Du kan ändå utan tvivel skriva ett tiotal böcker under ditt skrivarliv – eller mer! Tänk dig dem stående i bokhyllan hemma. Tänk dig dem stående hos någon du råkar besöka!

Med så många böcker ute ökar du markant dina chanser att bli upptäckt – och framgångsrik. Det är inte särskilt förvånansvärt att de flesta framgångsrika författare, oavsett område, står för merparten av de texter som publiceras. I svenska Melodifestivalen till exempel är de flesta av alla inskickade låtar skrivna av folk som redan gett ut musik. Det är likadant inom forskarvärlden. Produktivitet hänger ihop med ”high impact”, hög inflytelsefaktor.

Den här räkneövningen kan man utnyttja till sin fördel. Genom att öka antalet texter man skriver ökar man drastiskt chanserna att texterna blir bra och att man lyckas. Därför är det viktigt att man slår bort tanken att man ska skriva ”en perfekt text”. Man har betydligt större chans att bli utgiven om man skriver fem bra texter än en perfekt text.

Den enda metoden att skriva!

Om du skulle fråga tio berömda författare om vilken metod de använder när de skriver, skulle du få tio olika svar. Visst, det skulle finnas gemensamma drag, men alla skulle ha sina specialare, tvångsbeteenden, inspirationskällor, genvägar, och så vidare. Samma tio berömda författare tycker av någon märklig slump också att just deras metod att skriva är Den Enda Rätta. De har ju prövat sig fram till den, och med tanke på deras framgångar är det svårt att säga att den metoden inte fungerar väl.

Jag vet många som försöker göra som sin idol: om idolen tjuvlyssnar på caféer, så gör de det också. Om förebilden i sina förberedelser gör långa biografier för alla sina rollfigurer, så gör de också biografier. Sanningen är dock att det i stort sett inte spelar någon roll vilken metod man använder för att skriva. Man måste hitta sin egen metod: sina egna specialare, tvångsbeteenden, inspirationskällor, genvägar och så vidare. Det är en del av utvecklingen man måste genomgå för att bli en bra författare. När man hittat sin egen metod, genom att testa andras och genom att skriva färdigt många texter, då förändras ens skrivande. Det går allt lättare att få till en text. Man kan därför ägna sig åt viktigare saker, till exempel att göra berättelsen bättre.

Så länge du har en metod som du trivs med och som ger bra resultat, så fortsätt. Lyssna inte på de som hävdar att det bara finns ett sätt att skriva! Om du inte vill göra biografier eller tjuvlyssna på caféer – strunta i det. Du kommer antagligen ändå inte göra det helhjärtat. Du får gärna testa, såklart, men var medveten om vad du håller på med och var beredd att sluta om det inte känns rätt. Det viktiga är att du trivs med din metod, så att du kan fortsätta skriva regelbundet.

Fakta eller fiktion?

Alla texter innehåller både fakta och fiktion. Man måste ändå välja vilket man skriver. Det valet måste man göra tidigt i skrivprocessen. Facklitteratur eller skönlitteratur? Båda alternativen har sina fördelar.

Skönlitteratur handlar om att framkalla känslor. Därför finns skönlitteratur som romantik, äventyr, science fiction, skräck och hundratals andra genrer, som alla kan varieras genom att kombineras och skrivas i olika stilar. Ta till exempel science fiction som finns i både ”hårda” och ”mjuka” varianter, beroende på hur mycket betoningen ligger på 'science' eller på 'fiction'. Alla genrer har sina egna regler som man bör känna till för att kunna skriva dem väl och för att undvika att uppfinna hjulet på nytt (det vill säga använda slitna idéer). Men det finns många gemensamma drag också, till exempel hur texterna är uppbyggda och det kommer du få lära dig.

Facklitteratur går ut på att informera. Eftersom det också finns många sorters information går facklitteratur att variera ännu mer: biografier, historiebeskrivningar, handböcker, journalistik, politiska manifest, essäsamlingar och så vidare. Skillnaderna är så stora att det är svårt att ge råd som gäller alla sorter. En handbok och ett politiskt manifest skriver på olika konkretiseringsgrad, använder olika sorters språk och är tänkta för helt olika situationer. Men även där finns det en del gemensamma drag. Dem kommer jag också att gå igenom.

Dessutom finns det gott om saker som fackboksförfattare kan lära sig av de skönlitterära författarna. Jag brukar själv exempelvis använda mig av den dramatiska strukturen när jag skriver facklitteratur. Det har jag fått mycket positiva reaktioner på.

Planera först?

Det diskuteras en hel del om ifall man ska planera innan man skriver eller låta texten föra en dit den vill. För de flesta proffsförfattare är det här en ickefråga. Man planerar och låter texten föra en dit den vill. Samtidigt.

Hur man gör när man planerar står en helt fritt. Vissa använder listor, andra synopsis, ytterligare andra visuella hjälpmedel och några använder planeringsprogram i datorn. En del planerar i huvudet och struntar i att skriva ner sin planering (något som kan tolkas som att man inte planerar). Det gäller att hitta en metod som fungerar för dig, snarare än för någon annan. Fråga dig själv hur du brukar göra och ifall det fungerar. Generellt sett brukar de flesta nybörjare hoppa över planeringen och gå rakt på skrivandet, eftersom det är den roliga delen. Det är inte riktigt lika roligt när man kör fast.

Likheterna mellan att skriva och att resa har fått vissa att säga att man måste veta sin destination när man skriver. I viss mån håller jag med; det är därför jag rekommenderar att man börjar sitt skrivande med en fråga och ett svar – frågan kommer i början, svaret i slutet och sedan lägger man hinder och utvikningar i mitten. Men man måste nästan alltid göra avsteg från planeringen. Det går inte att planera för alla eventualiteter eller insikter och idéer man kommer på under själva skrivandet. Trots det måste man börja med planeringen, för annars finns det inget att utgå ifrån.

Tona ner hur svårt det är att planera genom att lära dig hur man bryter ner en existerande text. Titta på hur den börjar, vad som händer i slutet och sedan hur mitten är upplagd. Gör det gärna flera gånger med olika texter så att du vänjer dig vid att göra det.