Vad är det som fångar en läsares uppmärksamhet? Den frågan ställer sig alla författare, men det som många inte tänker på är att det inte bara är en fråga om vad som ska hända i den skönlitterära texten, utan om var i texten det ska hända.

För en författare är det nödvändigt att så tidigt som möjligt nagla fast läsaren vid handlingen i ett manus. Det är en självklarhet att ingen läser vidare på en bok som börjar tråkigt och händelselöst.

Vad som kan definieras som början på ett manus beror givetvis på hur långt själva manuset är, men följande komponenter borde introduceras för läsaren under de första tio sidorna av ett manus. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är meningen att allting ska avslöjas under de första sidorna - men det ska introduceras för läsaren, så att hen vill veta mer och läsa vidare. Dessa fem saker ska vara med under de första tio sidorna av ett manus, om man vill skriva ett manus som läsare fortsätter att läsa.

EN BRA INTRODUKTION AV KARAKTÄRER 

Det gäller att så tidigt som möjligt göra karaktärerna sympatiska för läsaren. Inte nödvändigtvis sympatiska som i "snälla", men sympatiska på så sätt att läsaren antingen kan identifiera sig med eller fascineras av huvudpersonerna. Mötet med en fiktiv karaktär liknar mötet med en person i verkliga livet - första intrycket spelar stor roll. Om man som författare inte vet var man ska börja, så kan man fundera kring två saker. Det första är: vilka är karaktärens huvudsakliga personlighetsdrag? Det andra är: vilken utveckling kommer karaktären att genomgå längs handlingens gång? Utgå sedan från dessa två när karaktärerna ska introduceras i handlingen.

HA MED EN DRAMATISK HÄNDELSE 

Det måste inte vara dramatiskt i klassisk mening, som i stort, bombastiskt och överdrivet. Lite förenklat kan sägas att en gåta eller en problematik måste introduceras i början, och sedan ska läsaren helst spendera hela boken på att få det löst eller avklarat. Det måste med andra ord finnas en Framåtrörelse i ett manus, och inte bara efter halva boken, utan redan i början. Exempelvis kan en deckare börja direkt med ett brottsfall, och en kärleksroman börja med ett romantiskt uppbrott eller möte. Det är också denna inledande händelse som kommer att vara grunden för karaktärsutvecklingen i berättelsen.

BÖRJA BERÄTTELSEN MED TEMA

Alla berättelser handlar om någonting. Det som en berättelse handlar mest om är det som blir dess tema, och oftast finns det flera teman som går in i och förstärker varandra. Det kan vara alltifrån hur tråkiga vardagssysslor är, till ett filosofiskt utforskande av mänsklig grymhet, med andra ord kan det vara både "lågt" och "högt". Tema och den symbolik som hör till, är viktigast i början, i mitten och i slutet av en berättelse. Teman är ju också något som hör ihop mycket med den dramatiska händelsen i början, men glöm inte att "budskapet" med en berättelse inte kan förmedlas förrän den är färdigläst. Ett tema ska alltså hintas i början, genom händelser, dialog, huvudpersonernas tankar, osv. Men det ska inte vara en fullständig utläggning av tema de första tio sidorna.

VILKEN SORTS FIKTIV VÄRLD ÄR DET SOM LÄSAREN HAR TRÄTT IN I? 

Fiktiva världar är ju speciella på det sättet, de kan se ut nästan precis hursomhelst. Som läsare undrar man direkt hur just denna fiktiva värld ser ut. Är det ett realistiskt verk? Är världen en imitation av vår? Eller är det en fantasyvärld? En annan sak att tänka på är om det är en mörk, dyster värld, som en dystopi man vill förmedla, eller om det kanske är en humoristisk och positiv värld. Det är en signifikant del av både handling och tema, och läsaren måste få en introduktion under de första tio sidorna till själva världen, för det är mot bakgrund av världen som både handling och huvudpersoner får sin betydelse och särskilda karaktär.

HINTA OM GENREN 

Oftast hålls en genrekonvention samman av gemensamt tema och gemensamma händelser, samt karaktärer som ofta har liknande karaktärsdrag eller dilemman. Om man under de tio första sidorna försöker sätta in berättelsen i en genre, så kommer läsaren enklare att ta till sig de ovanstående fyra komponenterna. Läsning är till stor del en omedveten process, man fastnar i en berättelse trots att man läst ungefär samma sak förut. Det finns en anledning till att den klassiska berättarstrukturen fungerar, trots att man rent logiskt skulle kunna anta att människor i allmänhet börjar bli trött på denna modell. Så om genren kan göras tydlig under de tio första sidorna, så kommer läsaren automatiskt att börja förbereda sig på spänning och upplösningen mot slutet.

Lycka till med skrivandet! Och ägna mycket tid åt de tio första sidorna. Om början är riktigt bra så tillbringar läsaren hela boken åt att jaga den där första dosen av spänning.