Släpp ut mig av Ann Haeger
Berätta om din bok?”Släpp ut mig!” behandlar en viktig aspekt av mäns våld mot kvinnor som lyst med sin frånvaro i ”me-too” rörelsen: det farliga och nedbrytande psykiska våld som narcissister och psykopater dagligen utövar mot ”sina” kvinnor och sina barn. Även om personerna i romanen inte har några direkta motsvarigheter i verkligheten vill jag understryka att någonstans därute finns de många kvinnor som har inspirerat mig att skriva om deras verklighet.
Hur kom boken till?
”Släpp ut mig!” har vuxit fram under en följd av år. Den började för ganska länge sedan som lösryckta dagboksanteckningar från mina täta kontakter med en familj under svår press. När allvaret i det som höll på att hända stod klart för mig och jag samtidigt insåg att inget jag dittills hade varit med om ens på långt håll liknade det hemska som jag nu bevittnade, kändes det som om golvet rycktes undan under mina fötter. Min första reaktion blev att göra allt i min makt för att försöka förstå det som för mig verkade fullständigt obegripligt och absurt.
Till att börja med sökte jag upp såväl psykiatriker som psykologer för att om möjligt få en förklaring till det som hände. Sedan tog jag kontakt med ett stort antal kvinnor som genomlevt liknande skärseldar och läste även hyllmetervis av psykologisk och psykiatrisk litteratur.
För att sortera och försöka få en helhetsbild av alla mina intryck började jag så småningom redigera mina anteckningar till en sammanhängande berättelse om kvinnan ifråga och hennes barn. Det var den berättelsen som senare kom att bli grunden till min roman.
Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
När jag började visste jag i stort sett bara att jag ville skriva en roman med utgångspunkt från den rätt stolpiga befintliga berättelsen. Det jag i slutänden kom att behålla var i princip bara ett antal lösryckta händelser. För övrigt ville jag vara fri att skapa de karaktärer, miljöer och händelseförlopp som på bästa sätt skulle skildra den skärseld som så många offer för verklighetens narcissister tvingas genomleva dagligen. Jag visste också att jag ville komma bort ifrån det ensidiga fokuset på det kvinnliga offrets upplevelse av skeendet.
Sedan hände det som jag tror är oundvikligt när man börjar tränga in i sina karaktärers huvuden och börjar tänka deras tankar: Plötsligt började romanen leva sitt eget liv och nästan skriva sig själv.
Här vill jag poängtera att jag aldrig någonsin drivits av en vilja att dramatisera eller överdriva sådant som hänt i verkligheten. I själva verket har verkligheten mycket ofta varit långt värre än något som utspelar sig i ”Släpp ut mig!”. Min avsikt har aldrig varit att chockera läsaren med hårresande berättelser utan att tydliggöra mekanismerna som gör det möjligt för narcissister att driva sitt spel år ut och år in.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
För mig har skrivandet varit en nödvändighet och en ständig följeslagare ända sedan ungdomen. Att skriva ned mina tankar är för mig ett oslagbart sätt att bearbeta upplevelser, tankar och frågeställningar. Genom åren har jag skrivit ett stort antal texter av olika slag på de mest skilda ämnen: konst, litteratur, språkvetenskap, kulturhistoria, samhällskritik, biografiska artiklar. ”Släpp ut mig!” är dock min första roman.
Skriver du på något nytt nu?
För närvarande skriver jag på en helt annan sorts roman tillsammans med en av mina döttrar. Vi har vansinnigt roligt. Inspirationen har vi hämtat från miljöer och händelser som vi upplevt tillsammans.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Det är så individuellt och beror helt och hållet på varför man vill skriva. Det viktiga tror jag är att man förstår att det är ett hårt arbete att skriva. Skrivandet kräver stor koncentration och stor målmedvetenhet.
Varför ska man läsa din bok?
För att det är en spännande bok med verklighetsanknytning som tar upp ett viktigt men sorgligt negligerat ämne.
Vad gör du när du inte skriver?
Då är jag med min familj, träffar vänner, går långpromenader, särskilt gärna nära vatten eller i skogen. Andra viktiga intressen är bio, teater och konst, framför allt måleri. Och så läser jag förstås! Mest romaner men även samhällsdebatt och facklitteratur av olika slag.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Alla som tycker om att läsa spännande romaner
Alla med ett intresse för det mänskliga psyket
Alla som intresserar sig för kvinnors och barns villkor
Alla som misstänker att de själva eller någon de känner råkat ut för en narcissist
Alla som vill vaccinera sig mot att själva bli offer för en narcissist
Alla som i sitt arbete förväntas hantera mäns våld mot kvinnor: socialtjänstemän, sjukvårdspersonal, poliser…
Alla som förväntas ta ställning i vårdnadstvister: vårdnadsutredare, advokater, åklagare, domare…