Författarintervju med Eva Elderborn

Berätta om din bok! Högstadielärare Valery Flink lever ett skyddat liv i villaförorten Säby. Maken är framgångsrik, barnen välmående, ekonomin god. För Valery är familjen allt. När hon så drabbas av en plötslig förlust, vänds hela tillvaron upp och ner. Samtidigt får en av hennes elever, ensamkommande Milad, ett avgörande besked från Migrationsverket. Valery, som hittills varit noga med att skilja på arbete och privatliv, dras allt närmare ett engagemang för pojken, och vänskapen mellan dem fördjupas. Det kommer att bli en omvälvande period i bådas liv, innan den krassa verkligheten återigen slår till. Barn under samma himmel är en gripande roman om kärlek i vardagen och om en kvinna som modigt följer sitt hjärta. Barn under samma himmel är också en samtidsroman och ett politiskt ställningstagande för ett öppet Sverige. Hur kom boken till? Mitt engagemang för ensamkommande barn tvingade fram berättelsen, som har autentiska inslag. Intervjun hos migrationsverket är inte dokumentär, men följer samma schema och har samma ton som jag funnit i verkliga protokoll. Det var när jag konfronterades med min unge afghanske väns historia, i kontrast mot det knastertorra och sakliga bemötande som han möttes av hos migrationsverket, och till slut hans avvisningsbeslut på mycket lösa grunder, som jag berördes och kände att jag ville berätta om hur det faktiskt går till - men utan att lämna ut någon. Det fick bli i romanform. Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen? Boken växte fram parallellt med aktuella händelser under hösten 2017 och tog nya vändningar allt eftersom. Den har formats av demonstrationen i Stockholm genomförd av Ung i Sverige, Riksdagsdebatten 13 september och personliga erfarenheter., Det var med ambivalens jag till slut satte punkt, för historien är inte slut, och många frågor återstår att besvaras. Men en roman har ett slut, så även denna. Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig? Det är ett uttrycksbehov som alltid funnits hos mig. Periodvis har det tagit form i poesi och musik, andra tider i läroböcker och rapporter. På senare år har berättelserna kommit till mig. Och jag inser att de alltid funnits där, ända sedan jag som barn älskade att skriva uppsats i skolan. Jag har ett rikt liv att se tillbaka på, med många både sorgliga och fantastiska händelser som jag öser inspiration från. Skriver du på något nytt nu? Mina nuvarande skrivprojekt är dels en poetisk och musikalisk bilderbok med Ami Sandströms underbara tanttavlor. Arbetsnamnet är Tantboken, men det kommer nog ändras. Jag har tidigare spelat in en CD med hennes tavlor som inspiration. Läs mer och provlyssna på www.evaalderbornprod.se. Parallellt har jag påbörjat en barndomssvit. Arbetsnamnet är Sagor från ett brukssamhälle, men den första "sagan" är inte en saga utan en berättelse om en klasskamrats uppväxt. Hon kom från arbetarfamilj, jag var tjänstemannabarn, sådant var viktigt då och där. Vi blev väldigt goda vänner. På senare tid har jag fått veta detaljer om hennes uppväxt som förklarar så mycket. Sådant som vi barn aldrig pratade om. Eller nästan aldrig. Och inte explicit. Det ska bli oerhört spännande, och jag ser fram emot att också förstå mig själv bättre genom det skrivandet. Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok? Många. Men det första är: börja skriva. Skrivandet är en resa, som att cykla. Man måste lära sig genom att göra. Mitt andra är: börja läs. Vad som helst egentligen. Och mitt tredje är: värdera inte. Det är så lätt att tycka att ens eget inte duger. Duger till vad, undrar jag? Du skriver det du behöver skriva. Ibland räcker det. Ibland öppnas en dörr ut till något nytt. Och då börjar det hända saker. Men du måste ha tålamod och skriva vidare. Varför ska man läsa din bok? Man får en inblick i hur det är att vara ensamkommande, nyanländ och dömd till utvisning. Man får förhoppningsvis en både lärorik och underhållande lässtund på köpet. Boken är medvetet ganska lättläst, men med ett lekfullt språk, som jag hoppas ska skapa starka inre bilder hos läsaren. Vad gör du när du inte skriver? Jag är gymnasielärare i svenska, engelska och spanska på deltid (för att hinna skriva) och musiker. Vilka vill du helst ska läsa din bok? Alla från 15 år och uppåt som vill få en inblick i hur migrationspolitiken påverkar vanliga människor. Kvinnor som känner sig fångade utan att veta varför. Alla tappra kämpar därute som varje dag stöttar våra ensamkommande med allt från utbildning till sovplats. Alla äkta makar vars empatiska fruar kämpar med att hjälpa de ensamkommande "fast gubben egentligen inte vill". Statsministern.

Författarintervju med Eva Elderborn

Barn under samma himmel av Eva Alderborn