Adjektivsjuka kallas det när en författare är alltför generös med adjektiv eller adverb. Risken är stor att dessa ord tar över. Men varför är det så dåligt och hur beskriver du saker i stället?

För att hänga med i diskussionen krävs att du har en förståelse för vad adjektiv och adverb är. Här kommer en liten påminnelse för dig som behöver den. Adjektiv beskriver egenskaper så som rolig, grön och mjuk.  Kanske har du hört den gamla ramsan:

Adjektiven sen oss lär hurdana tingen är:
glada, snälla, rara så som vi ska vara.

Adverb beskriver en handling eller ett tillstånd genom att svara på olika frågor: hur, var, när, hur ofta, till vilken grad, varför, eller skribentens attityd till det. De fungerar som benämningar till:

  • verb – hon går fort
  • adjektiv – hon är väldigt snabb
  • andra adverb – hon går ganska fort
  • hela satser/meningar – självklart går hon fort

Det finns ett antal olika typer av adverb:

  • Tidsadverb – berättar något om tiden. Svarar på när? Hur ofta? Hur länge? Exempel: Nu, då, snart, aldrig, idag.
  • Rumsadverb – berättar något om plats eller riktning. Svarar på var? Vart? Varifrån? Exempel: Här, dit, hemifrån, nära.
  • Sättsadverb – berättar något om hur eller på vilket sätt. Svarar på hur? På vilket sätt? Exempel: fort, graciöst, dåligt.
  • Gradadverb – berättar något om i vilken grad något sker. Svarar på hur mycket/lite? I vilken grad? Exempel: lite, ganska, ungefär.
  • Satsadverb – berättar något om hela satsen och kan säga något om skribentens attityd. Exempel: gärna, tyvärr, kanske, faktiskt, också, nog.

Varför bör en författare vara försiktig med adjektiv och adverb

  1. Adjektivsjuka gör substantiven och verben vagare.
  2. Du skriver läsarna på näsan och förnekar dem deras fantasi.
  3. Du skickar läsaren i flera riktningar samtidigt. Läsaren tvingas ha flera bilder i huvudet och vet inte vad som ska prioriteras.
  4. Författare med adjektivsjuka tenderar att välja de vanligaste orden vilket leder till klyschbeskrivningar som sällan fastnar hos läsaren.
  5. Du drar ner på tempot. Om en scen har mycket driv och fart men språket är utsmyckat kommer de två aspekterna motarbeta varandra.

Att hålla språket kort och koncist är ofta ett bra sätt att hålla lyssnaren engagerad, särskilt vid ljudböcker när lyssnare ofta gör något annat samtidigt.

Hur botar du adjektivsjukan?

Det finns tre primära metoder för att bli av med adjektivsjukan: bli bättre på gestaltning, skärp dina substantiv och verb, och rensa.

Rensa

Den främsta metoden för att bota adjektivsjukan är helt enkelt att rensa bort adjektiv och adverb. Ofta behöver de nämligen inte ersättas, de behöver bara strykas.

Exempel 1: Står det ”flera blommor” kan du i många fall stryka ”flera” då ordet ”blommor” redan är i plural.

Vad gäller utseendebeskrivningar är det sällan nödvändigt att gå igenom en karaktärs anatomi i stil med: ”Hon hade mandelformade ögon, spetsig näsa, höga käkben och en fyllig rosa mun. Det böljande jordgubbsblonda håret hängde ner för ryggen.” Denna typ av beskrivning blir ofta långdragig och tvingar på läsaren en bild av karaktären som inte är nödvändig. Den är dessutom fylld av klyschor: mandelformade ögon, fylliga läppar med mera.

Miljöbeskrivningar är en aspekt där adjektiv och adverb ofta får stor plats. Även om de kan vara nödvändiga för att ge viss information så ska de vara sparsmakade. Överanvänd dem inte, låt verben ha huvudrollen och det som du inte kan stryka: gestalta.

Gestaltning

Du kanske har hört formuleringen Show don’t tell förut? Att gestalta innebär att visa läsaren i stället för att återberätta. Till exempel: ”Jag var varm och fläktade med broschyren i ansiktet.” De tre första orden ”Jag var varm” informerar medan ”fläktade med broschyren i ansiktet” gestaltar. Genom gestaltning får läsaren utrymme i texten och får tolka situationen själv, omedvetet eller medvetet. Läsaren blir inte tillsagd utan skapar sin egen uppfattning.

Skärp dina substantiv och verb

Nedan kommer några exempel på hur du kan skärpa dina substantiv och verb på olika sätt.

  1. Substantiv i stället för adjektiv:

Hon var snäll, lugn och vacker → Hon var en ängel

Ängel säger samma sak i ett substantiv i stället för tre adjektiv. Det blir dessutom en metafor.

  1. Liknelse i stället för adjektiv:

Det var varmt, kvavt och svettigt → Det var som i en bastu

Bilden av en bastu säger just varmt, kvavt och svettigt men med en bild. Läsaren riskerar annars att bli överväldigad, vad ska de lägga på minnet?

  1. Ett beskrivande verb i stället för flera adverb:

Han gick lugnt och avslappnat → Han strosade
Det kan vara svårt att hitta det där rätta verbet som säger samma sak som dina adverb, men när du gör det blir texten mycket lättare att ta till sig.

  1. Enklare anföringssatser:

”Jag mår bra”, utbrast hon vänligt. → ”Jag mår bra”, sa hon.
Undvik att krydda anföringssatsen (utbrast hon) då det är alldeles för lätt att gå överstyr med det.

  1. Lita på repliken och tecknen:

”Jag hatar dig!” skrek han argt. → ”Jag hatar dig!”
Jag hatar dig är en fras som i de allra flesta fall framförs med ilska, troligtvis lär det dessutom bli tydligt i scenen vilket humör karaktären är på, därför behövs inte ordet ”argt”. Utropstecknet markerar att han skriker och därför behöver det inte stå ”skrek han”.