Biografier

Margareta Hoffer, född 1950 i Stockholm. Bildkonstnär.
Har varit representerad på cirka 45 utställningar, de flesta på
samlingslokaler som Kvartersbion, Polishuset, Konstnärernas
Kollektivverkstad i Nacka, Kulturhuset, Konstföreningar osv.

Utbildningar: Konstfacks kvällsskola och Grafikskolan i Stockholm. Genomgått journalisthögskolan och läst Konstvetenskap. Har varit verksam som konstskribent,
bl a. för Landsortspressen, FLT Press AB.

Margareta Hoffer har skrivit två böcker: SMAKEN AV RÄDSLA och DiktsamlIngen Själens svarta stråk, både utgivna på Vulkan.

Brita Sylvan ger här sin bild av sitt 40-åriga liv tillsammans med Hans Scheike.

Varför flög ost, smörgåsar och gröt från frukosten runt i matsalen en morgon?
Hur kom det sig att man kunde höra högljudda samtal i korridoren nästan varje morgon?
Och varför kände jag mig skamsen efteråt, när undersköterskan drog i väg med mig i rullstolen ner till sjön?
Stroke drabbar ungefär 30 000 individer varje år i Sverige, enligt statistik, en person var 17:e minut!

Min Stroke är en stark berättelse om den långa resan tillbaka till sig själv efter en stroke. Eller kanske till en ny version av sig själv? En plötslig smäll i huvudet, minnesluckor, korta ofta sammanhängande minnesbilder och sedan hur det sakta går upp för en att ingenting är som förut. De mest vardagliga situationer kräver enorm ansträngning och att vara beroende av andras hjälp.

Det här är berättelsen om de första fyra månaderna efter en Stroke. Min Stroke börjar med den ”smäll” i huvudet jag fick en morgon. Akut ambulansfärd till Karolinska Sjukhuset. Sedan enligt det underliga jag minns, en mardrömslik vecka (utan verkliga minnen). Därefter ambulansfärd igen till Södersjukhuset, för att kontrollera epileptiska anfall. Återigen en lite konstig vecka med en mycket rörig hjärna. Den tredje veckan innebar förflyttning igen. Denna gång till Danderyds sjukhus. Det skulle bli mitt temporära ”hem” under nästan fyra månader.

Den 7 april 1892 utexamineras Clara Smitt som fältskär. Fem år senare går hon som föreståndarinna för Saltsjöbadens sanatorium i giftastankar. Då bryter kriget ut mellan Grekland och Turkiet och Clara bestämmer sig för att resa till fronten och hjälpa till. Blivande maken Erland får ta hand om sanatoriet medan hon är borta.

När jag var liten var jag rädd för min morfar. Han var högljudd, hårdhänt och skrämmande.

Nu är morfar över 90 år och jag tänker på fragment jag har hört om hans barndom, att han blev utauktionerad på bygden. Men uppgifterna går isär. Vad var det som hände honom egentligen? Själv har han inte berättat någonting under alla år. Till slut samlar jag mod och ringer honom. Han skrämmer mig fortfarande. Kan jag få intervjua honom om hans uppväxt, stammar jag fram.

Över hans köksbord möter jag min morfar på nytt. Han tar mig med i sin berättelse, till kolmilorna och skogarna i Hälsingland på 1920-talet. Han berättar om en annan värld; en barndom fylld av arbete och svält. Morfars hårda fasad krackelerar och hans berättelse ger mig en glimt av pojken där innanför.

Trots de hårda villkoren vittnar han om familjens omtanke och barnets nyfikenhet på livet. Men när hans berättelse leder fram till mörkare händelser tar det stopp. ”Det är inte så lätt att minnas när man har ägnat hela livet åt att glömma.”

Kan det verkligen vara så att händelser som ligger så långt tillbaka i tiden formar honom än idag? Hur ska jag få honom att våga minnas och är det för sent att förändras när man är 90 år?

Carina Cortés (f. 1975 i Stockholm) är jurist inom familjerätt med egen verksamhet i Sundbyberg. På fritiden är hon helst ute i naturen och vandrar eller bergsklättrar. Hennes intresse för släktforskning fick henne att vilja teckna ner sin morfars barndomsberättelse, vilken skildras i boken ”Vägen till morfar”; en biografisk roman om 1920-talets Hälsingland."

En självbiografi om stress, utmattning och vägen tillbaka till meningsfullhet och liv.

Hur gör man för att lyckas med bedriften att vara en producerande toppspelare i svensk ishockey i flera decennier?

I sin självbiografi I månskenets skugga – skriven av Jonas Fahlman – delar Joakim Lindström med sig av sina svar på den frågan, tillsammans med en hel del annat stort och smått.

Jocke tar med läsaren bakom kulisserna i den hockeyvärld som han upplevt på så många platser under så många år. Här berättar Jocke för första gången öppet om sådant som inte varit känt från den långa karriären i NHL, AHL, SHL, KHL och Tre Kronor.

Marit är 12 år gammal när hon först provar amfetamin, två år senare tar hon sin första spruta och är fast. Hon föder barn när hon är 15 år men det dröjer inte länge innan hon är tillbaka i gamla vanor. Barnet lämnas bort och Marit faller djupare ner i missbruket och ett kriminellt liv. Hon smugglar droger utklädd till flygvärdinna, blir den första fullvärdiga kvinnliga medlemmen i Gröndals MC och becknar kilovis med amfetamin inifrån mc-klubbarna.

Hela Lovisas vuxna liv har bestått av en våldsam vård. Hårda ord till livliga skratt. Hon var nog en person man antingen föll för att hjälpa eller stred för att tysta ned. Lovisa möts tidigt av en hel värld som tittar främmande på henne. Hon insåg att hennes autism skulle bli en kamp för sig om hon nu skulle överleva sin psykiska ohälsa. På ett kritvitt papper med vackert klädda ord berättar Lovisa om det mörker som tagit ifrån henne allt. Om vården som trasade sönder hennes tillit, om gärningsmän klädda i sjukhuskläder. Vem kan hon lita på?

Detta är en fyrtiotalists memoarer, som sträcker sig över nästan tio decennier och utspelas både i Sverige och i många andra länder, samt i olika miljöer och sammanhang.
Han hade haft lyckan och förmånen att få leva ett intressant och händelserikt liv. Kanske hade han fått uppleva den bästa tiden i historien …