Lava

En kanalsimmares ensamhet är en samling ”färglagda minnen” som rymmer både stort och smått, och där stor humor ofta blandas med vemodiga tankeslingor.

En död man ligger i vårsolen, mitt på gatan. Platsen är avspärrad och Georg tvingas bromsa cykeln. Han står där med kameran i handen, och tar ett foto. Ett foto som visar sig förändra allt.

Hans stillsamma värld ruckas och motvilligt dras han in i landets storpolitik. Georg och hans vänner hamnar i ett äventyr där de utmanar krafter långt starkare och mäktigare än de själva. Trots att de mest är upptagna av sina små vardagsbestyr tvingas de förändra sina liv.

Georg söker kärlek, men tvingas riskera sin trygga tillvaro och sitt liv för något som är mer än han själv. Ensam klarar han inte att skydda sig mot ondska och förslagenhet. Även hans vänners liv blir annorlunda. Också Pippi, Doris och Lana måste ta ställning och göra motstånd för att skydda sig själva och det land de lever i. De är alla jagade och ständigt hamnar de i det oväntade.

Erik Centerwall är författare till ett 20-tal titlar som ”Sätt att älska”, ”Livstid”, ”Här finns en jag gillar”, ”Kärlek känns! förstår du” m.fl. Hans böcker finns översatta till ett flertal språk. Centerwall har arbetat som utbildare och sexualupplysare i Sverige såväl som internationellt. Han var under trettio år musikkritiker i SvD och har skrivit boken ”Jazz en kärlekshistoria”. Under senare år har Centerwall kommit ut med tre fotoböcker med bilder från sina tidiga tonår.

Elin trivs med livet i sin lilla stuga, men får oväntat en inneboende. Cilla har tagit sin tillflykt till Elin efter bråk med pojkvännen. Självklart ställer Elin upp när hennes pojkväns syster behöver stöttning, men samtidigt är hon inte helt bekväm med att dela stugan med någon annan.

Nasse Rasse, Hoffa och Bruno gör sitt bästa på stormötet för att skrämma upp de andra grisarna. Vad kommer ske nu? Vad händer med ugglan som sitter på takbjälken och vad menar Trumpgrisen med ”Make Amerika Pigg Again”? Är han verkligen så vacker, klok och demokratisk som han påstår?

"Sagan om Nasse Rasse och grisfarmen" är en saga om demokrati och alla människors lika värde. Den är lämplig såväl för barn som för vuxna och passar utmärkt för högläsning.

Författaren är 77 år och har alltid varit engagerad i samhälls-, kultur- och miljöfrågor. Han har arbetat som lärare i drygt 30 år i samhällsorienterande ämnen. Under 70- talet arbetade han som fritidsledare och dramapedagog på fritidsgårdar och har hela sitt liv arbetat med och för barnens bästa. Barnkonventionen har varit en av hans ledstjärnor

Människor har påverkat naturen och klimatet de senaste 100 åren men inte riktigt förstått hur mycket påverkan som skett. De fornnordiska gudarna Freja och Odin, samt andra väsen från den nordiska mytologin, undersöker förhållandena på jorden och kommer snabbt till insikten att det står riktigt illa till. Utan en förändring i attityder och beteende riskerar jorden att gå under.

När småbarnspappan Johan kommer hem och hittar sin hustru i säng med en annan man faller hela det perfekta förortsliv som de har byggt upp samman. Han sätter sig i bilen och kör, och efter några timmar befinner han sig på en plats där han för tjugo år sedan svor att aldrig mer sätta sin fot.

De sa inte så mycket. Inte vad Elio i efterhand kunde minnas i alla fall. Kanske sa de ”Ses snart!” eller ”Vi hörs!”, precis så där som nära vänner kan göra när de skiljs åt för en inte allt för lång tid. Kanske önskade de varandra lycka till i den stundande undergången (om det var dit det barkade).

Eller kanske sa de bara ”Hej då!”. För vad säger man egentligen till någon som man kanske aldrig ser igen?