Den dagen var kyrkan nästan fullsatt av Christer Björk
Berätta om din bok!.
”Den dagen var kyrkan nästan fullsatt” är en samling på mer än tvåhundra minnesbilder från mitt yrkesliv som präst 1975- 2014. Dessa korta minnesbilder är på det sättet lättlästa; man behöver inte sträckläsa boken.
De första sidorna är en liten redogörelse för hur det gick till när jag blev präst.
Hur kom boken till?
Som för många andra författare, så har den vuxit fram. Denna bok tog två år att skriva och redigera. Jag förstod att jag bar på en hel del minnen som jag ville dela med mig, framför allt till mina båda söner. För- det är inte alls säkert att den närmaste familjen känner till allt vad en präst gör och får uppleva. Därför har jag också tillägnat boken mina söner Carl Henrik och Martin.
Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Från början var det nog inte meningen att materialet skulle ges ut i bokform. Men allt eftersom minnesbilderna växte fram, tänkte jag att det skulle vara spännande att låta fler än familjen ta del av en prästs yrkesvardag under slutet av 1900-talet och tidigt 2000-tal. Det har också visat sig att intresset blivit förhållandevis stort.
Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Mitt yrkesval har ju gjort att skrivandet varit en del av vardagen. Jag har alltid varit fascinerad av skrivandets ädla konst och tyckt mycket om att läsa memoarer och biografier. Sådana leder ju läsaren in i enskilda personers inre värld- inte bara det som ses på ytan. Sedan finns väl där i bakhuvudet en önskan att lämna något efter sig – kanske t.o.m. något bestående.
Skriver du på något nytt nu?
Jag skriver nästan varje dag. Just nu har min släktforskning växt så pass mycket, att en berättelse börjat växa fram. Det är en berättelse som handlar såväl om fattigdom som ”frasande sidenklänningar”, militärer och politiska skeenden i Sverige och Finland.
Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Börja skriva! Sätt pennan till ett tomt papper eller låt fingrarna dansa över tangentbordet på datorn! Det märkliga är, att nästan alla som gör det kommer att märka att det händer någonting. Fragment och osammanhängande berättelser och bilder som så småningom blir allt längre och alltmer sammanhängande. Då börjar man närma sig författandets ”förtrollande värld”. Det är klart att det tar tid, men är man pensionär som jag, så finns den där.
Varför ska man läsa din bok?
Ja, varför? Är man intresserad av enskilda människor, kanske mer än skeenden, så tror jag man kan få ett visst utbyte av att läsa min bok. Den är ju faktiskt också en inblick i ett alldeles speciellt yrkesliv; ett som många har uppfattningar om men kanske inte riktigt vet vad det består av.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag har en villa och en trädgård att ta hand om och en hustru som jag älskar.
Vilka vill du helst ska läsa din bok?
Jag tror faktiskt att den skulle kunna uppskattas såväl av memoarälskare som blivande präster och de som har några yrkesår på nacken; även en och annan lärare faktiskt. Minnesbilderna är ju från en delvis kulturell brytningstid. Prästens vardag ser nog inte riktigt lika ut idag. Mycket har hänt inom och utom kyrkan, prästrollen likaså. Förhoppningen är också att boken kan ge en och annan inspiration i yrkeslivet i kyrkans- och undervisningens tjänst.
Det har också visat sig att flera av dem som hittills köpt boken av mig personligen, är folk från orter som varit mina arbetsfält genom åren. Det är mycket, mycket glädjande. Persongalleriet är stort och många i Idre, Hallstavik, Våmhus, Mora, Sköldinge och Lerbo, känner till flera av dem. Så jag tror nog och hoppas att den publik jag riktar mig till inte är alltför snäv.