Lava

När en fjäril landar i en trädgård och lämnar några ägg efter sig börjar det snart myllra av nya larver. Men en av dem verkar inte vara som de andra, på flera sätt. I den ryms en stark längtan efter något annat, men vad? Och vem är den egentligen?

Flyg min larv är en berättelse om att drömma stort och att få hitta sin egen väg.

Dagen du lämnade mig blev allt det fina av oss plötsligt fult.

Jag ville ha dig för evigt men du gav upp innan döden skulle skilja oss åt.

Såren kommer inte läka snabbt men det ska de inte göra, för det här var äkta kärlek. 

Den livströtta Egil får en uppenbarelse från högre makter att bryta upp och bokstavligen ”fly away”. Egil själv är en intelligent sökare som reflekterar över det mesta, medan en ilsken granne och handläggaren på Arbetsförmedlingen helt verkar sakna dessa karaktärsdrag.

Att göra sin plikt
Att ge röst åt de döda
Hämnden är en dikt

Efter ännu en kväll på Pilen vaknar filosofiläraren Benjamin bakfull och ångestriden ur en vattenfylld mardröm. Dikten han funnit i Domkyrkans bönbok hemsöker honom. Någon har formulerat sig. Men varför?

Regnet faller tungt i den lilla staden som tar sig själv på så stort allvar. Klunk för klunk sväljer mörkret undan det livgivande ljuset. Löven i Lundagård kämpar förtvivlat mot det oundvikliga. Allt har lett ända hit, trådar från det förflutna flätas samman i nuet… som alltid.

En småbarnsmamma möter en hastig död. Och det är bara början.

Gunnar Svebring är Lundensare. Författare och vispoet. Fil mag i litterär gestaltning. Pilkastaren är hans andra roman.

Varför bär kvinnorna så stora handväskor på en doplunch? Vad är det ”onda ögat” för något?
Det och mycket annat får Maria lära sig när hon som 20-åring reser ensam till de finare kvarteren i Rom för att arbeta som au-pair. Vad som följer är ett liv fyllt av dråpliga anekdoter och kulturkrockar i en stad där de Röda Brigaderna härjade, bomber smällde, påvarna byttes ut och
byråkratin var allt annat än väloljad. Många år senare skriver Marias barndomsvän på Facebook
och frågar ”Vad hände sen?” Maria börjar skriva sin historia men hennes önskan om att dela med sig av sitt liv verkar inte överstämma med vännens och den återfunna vänskapen ställs oväntat på sin spets.

Gå fort och vifta med armarna är en uppriktig och kanske lite oväntad inblick i det oroliga terroristhärjade livet i Rom på 70/80-talet. Maria berättar om möten med ”rovdjur” och livvakter, falskspelare och spågummor – alltid med glimten i ögat. Samtidigt avslöjar skolkamraten lite motvilligt bitar av sin historia.

Författaren Margareta Tindgren har tillbringat över 40 år i Italien. Hennes debutroman som berättar om Marias år i Rom är ofta inspirerad av Margaretas egna upplevelser och den planerade uppföljaren utspelar sig i Toscanas vackra landskap.

Adhd på fullaste allvar och ingenstans att fly.

Före diagnosen levde jag sida vid sida med ett stort antal osynliga frågetecken. Ofta kände jag mig annorlunda, men jag förstod inte varför. Föga anade jag. När jag fick min diagnos för några år sedan, byttes frågetecknen ut mot ett enda stort utropstecken! Plötsligt försvann den där känslan av en smygande katastrof.

En bok om livets kraft och om att hitta hem till sig själv utifrån svåra förutsättningar. Det är en resa genom förtvivlan, utanförskap, vilsenhet, skam, skuld och en ständigt närvarande upplevelse om att vara annorlunda, att inte passa in. Det är också en vandring tillsammans med en pojke som vägrade ge upp rätten att få leva ett liv med och i kärlek. En vandring som ledde fram till ett möte med den vuxna mannen författaren är idag och de insikter han fått och delar med sig av.

Maja bor tillsammans med hennes mer än hundra år unga Stålmormor, hennes gammelmormor, samt Kängan - en superstörig känguru. Maja gillar inte att Kängan är en sådan skrytmåns. Dessutom konkurrerar han med henne om Stålmormors Napoleonbakelser, som är världens godaste.

"Du är så jävla fet och gammal, du äcklar mig", avslutade han inte förklaringen med, men jag vet att det var det han tänkte. Istället sa han: "Jag har tröttnat på att vara gift."

Kulturtant möter hipster.

Upphör möjligheten till transformering, bara för att man passerat en viss ålder? Är det okej att sikta högt? Och är allt som gnistrar stjärnor?