Lyrik

Jag kommer ihåg min första förälskelse. Han blev förälskad först och jag förstod ingenting. Så började vi prata i telefon och jag som inte ens tycker om att prata i telefon, vi pratade i timmar. Dygn. Jag fick kramp i handen för att jag tryckte hemtelefonen så hårt mot örat. Bytte till den trådlösa telefonen när jag skulle gå och borsta tänderna. Sa förlåt till pappa när telefonräkningen och jag hade pratat i trehundra timmar till en mobiltelefon tjugo minuter bort. När han äntligen kysste mig slog våra tandrader ihop och jag trodde jag hade tappat alla tänder när han sekunden senare sprang för att hinna med sista bussen, vände sig om och vinkade. Vem behöver egentligen tänder.

Hi! My name is Annika, born and raised in a small village in the south of Sweden in 1972.
For as long as I can remember three things have always been constant in my life, no matter all the other circumstances: I
have always had a restless soul and have had a hard time staying in one place for too long.
A vagabond of sorts. I have always painted, drawn, doodled, or written. It´s a passion and a need. And the inspiration
to do all that, no matter where I have found myself, has always been my curiosity about the spiritual aspects of things, the mysteries of life and death and everything in between, before and after. “Who are we?”, “Where do we come from?”, and “What on Earth is the whole point of coming here?!” I have a Bachelor degree in Religious science and I DID find a few answers at the university, but the main lesson was probably: the more you learn, the more you realize that you don´t really know. So, the quest continues…
I write and I paint with my heart because that is what I do best, and by you reading this book, I hope I get to touch yours.

Växtkraft är en samling dikter, de allra flesta illustrerade med ett foto och ibland presenterade med en personlig kommentar. Den röda tråden är ett andligt sökande som blev en andlig resa och jag försöker i mycket av mitt skrivande förmedla att vi människor aldrig slutar att växa. Genom hela livet är det helt okey att ställa frågor, samla på sig nya intryck, mogna och utvecklas. Min förhoppning är att läsaren ska känna de suckar av lättnad och befrielse som resan så ofta innebär för mig.

Förlorade hjärtslag

Mikaela Danielsson ar rysk-svenska forfattare och poet, i Ryssland kallade de henne Nadezhda Zakharova (flicknamn - Nadezhda Chesak), flyttade till Sverige 1993. Mikaela skriver dikter, romaner, dar beskriver hon karlekens kanslor, funderar over livets mening, vanlighet mot manniskor, beskriver skickligt naturen. 2005 publicerades hennes forsta roman "Gifta sig med en svensk" ("Выйти замуж за шведа"). Den forsta diktsamlingen, "Karlekens vag" ("Тропа Любви"), publicerades 2016. I borjan av 2018 publicerades den 2: a upplaga av denna diktsamling, dar fanns tillsammans alla hennes dikter som var skrivna 2015–2017. Nu laser ni hennes andra diktsamling - "Andning av Karlek och Liv" ("Дыхание Любви и Жизни") med nya dikter som ar skrivna 2018–2019 och med hennes egna oversattningar av dikter fran ryska till svenska.

Om man skulle beskriva mitt liv med tre ord, skulle de orden vara barn, snus och skriva. Som barn skrev jag noveller, dikter, pjäser mm för att fortsätta i vuxen ålder med halvfärdiga böcker, historier, filmmanus. Denna diktsamling är bara ett axplock eller fragment av tankar som rört sig i mitt huvud.

"Sagan om den stora pojken" är Tommy Vähä-Rainios andra självbiografiska diktsamling. Det är en bok om livet, döden och kärleken. Om hyckleriet och det oäkta som får plats i samhället idag. Dikterna återgår till författarens tuffa barndom men visar också en konstant kraft till att älska livet. Det är en ärlig, rå och känslosam lyssning.

Om man ibland ser vad som händer och förstår vad som sker.
Kan man då undvika att inse konsekvenserna?
Många drunknar i vardagen i längtan efter glädje, kärlek och närhet.
Var finns då orden att beskriva det?
Om man låter orden strömma genom huvudet
och låter dom lägga sig i en egen ordning.
Är det då bara meningslösa tankar som lekt med bokstäver?
Carl Fridh

Brusa högre lilla å är Helena Loofts första diktsamling, ett unikt verk som sammanfattar 2000-talets första stora konflikt inom den svenska poesin.

”Kastanjeträden trötta luta

efter regnet sina tunga

vita spirors blom.

Syrenernas

stora vita klasar

sakta gunga.

Skyggt och tvekande

börjar redan

näktergalen sjunga.”

Vilhelm Ekelunds dikt ur samlingen Melodier i skymning från 1902 gick rätt in i mitt 17-åriga bröst den gången, och för examenspengar året efter inköptes hans samlade dikter i Bonnier-utgåvan från 1951. Denna bar jag sedan med mig vart jag än reste. I 20-årsåldern var jag väl inläst på Bo Setterlind, kanske helt naturligt att mitt uttryck påminde om hans. Upprörd blev jag när jag i en annons såg, att han satt jury för en dikttävling arrangerad av ett skrivmaskinsföretag. Det var innan jag fattat att även poeter måste försörja sig. ”Kan han, så kan jag”, tänkte jag och jag behövde en ny skrivmaskin. En god vän fick skicka in dikten i sitt namn, för jag ville inte skylta med mitt namn i ett kommersiellt sammanhang. Han skulle få min gamla om jag vann en av de fem maskinerna och jag var övertygad om att vinna (just det är lite roligt efteråt.) Jag vann också och när jag träffade Bo Setterlind 20 år senare på ett litterärt nachspiel efter hans recitationskväll, berättade jag historien. Han skrattade gott och jag fortsatte: ”Det måste väl ha varit en 6-800 bidrag? Han svarade: ”6-800?, det var 10000!”

Med denna min elfte utgåva avslutar jag av hälso- och åldersskäl mitt författarskap i betydelsen att ge ut böcker. Boken som är medvetet heterogen i avdelningar, ger prov på några av de litterära genrer som jag skrivit i.

Leif Klitze Norrtälje i maj 2019