Lyrik

till toner från pianoön

I en värld av ständigt brus blir vi rädda för vårt inre. Vi kapslar in känslan och låter omvärldens påtryckningar styra oss. Påverkansbara hänger vi oss åt självupptagenhet och tappar taget om väsentligheten.

”Jag har så många vackra minnen av oss och jag vill göra dem till något stort. Jag vill göra vår tid till en tavla. Jag vill ta ner Mona-Lisa o hänga upp vårt konstverk där istället. Jag vill säga till alla i hela världen att jag älskade dig först och en del av mitt hjärta kommer alltid att vara din.”

Jag har haft katter oavbrutet sedan 1972, för det mesta fyra men de sista åren bara tre. Eftersom jag också tycker om limerickar så har jag använt mig av den formen för att beskriva katter och människor, med blandat resultat måhända.