Lyrik

Två läkare berättar om sitt arbete på en intensivvårdsavdelning, en kirurgavdelning och en kvinnoklinik under en tid då sjukvården förändrades.

Lyrikboken, ”Jag tänker på promenaden”, är en enhetlig och sammanhållen diktsamling med en genomgående ton.
En sökande och grubblande livshållning med djupa funderingar över varför det kan kännas så svårt att nå fram till det man ytterst vill nå fram till i livet. En del av texterna känns som komprimerade miniteaterstycken ‒ författaren kan konsten att få in en hel pjäs på en sida.

Följande rader känns bekanta:
”Allt du ser är vägen,
allt du hör är det inre samtalet.

”Mobbing kan vara farligt, gå därifrån” sa en vän när jag berättade om min arbetssituation. En dag i maj 2000 blev det ”farligt”. Jag blev mycket rädd och insåg att jag måste gå därifrån, mot min vilja. ”Be om hjälp, skriv och läs på allt du kan för att förstå vad du har varit med om” var min dagliga uppmaning till mig själv till den dag då jag satte mig ner med papper och penna.

Ett litet steg handlar om ångest, hjärtesorg, en längtan och ett sökande efter att förstå sig själv. Dikterna speglar de komplexa känslor och utmaningar som livet kastar på oss.

Upptäck hjärtat av Aarhus genom Anna Rebecca Skotts gripande samling Kollektivet i Aarhus.

Vi brukade gå, gena. Snabbaste vägen till tåget. Den råa doften av barndom bakom granarna invid skogsvägen vid huset där vi bodde förföljer mig.

Dikter om allt eller inget.

Det fanns en tid då jag skrev och la mina ord i en byrålåda
Jag gömde mina tankar med tusen tårar
Mitt liv var mitt eget så långt ifrån ditt
Mina sanningar inte sanna nog att uttala högt
Mitt liv var mörker min sanning spred natt
Nu vill jag dela mina tankar med dig
Ser glädjen i livet ljuset som döljer mörkret
Ser sanningar i lögner
Ser sanningar och drömmar
Hopp och längtan
Det finns en väg framåt en väg tillbaka
Här finner du orden jag vill dela
Dela med dig och med alla som vill läsa
Känslor tankar drömmar hopp och förtvivlan
Längtan och kärlek
En tro på att när allting är som mörkast finns det ett ljus
En gryning kommer efter natten
Mina tankar mina känslor ska inte längre bara bo i min byrålåda

RoseMarie Sjöberg har lagrat många erfarenheter som hon reflekterar över i ”Den som aldrig överger”. I det vardagsnära och osminkade kommer hon allra närmast sig själv. Minnen kletar sig fast och vill inte bli övergivna och frågan är varför visst vi minns inte vill raderas?

Trots årsringarna pågår en inre utveckling. Lärande, lust och nyfikenhet fortgår och kärnkraften har inte tagit slut. Särskilda minnen lever i allra högsta grad.

”Den som aldrig överger” är framförallt reflexioner över livet och vad som händer i en människa. Valda delar vill inte
raderas utan blir färgstarka bilder i en kavalkad över tillvaron.

I din dagordning anar jag
din storhet bakom slutna ögonlock
när blicken gör en resa
genom drömmens
sagolika landskap vill jag tro
att dina uppsåt är goda,
att du vill det goda utan vinning.

Med sorgedikter och hyllningsdikter rymmer texten både djup sorg och stark kärlek.