Lyrik

Maud Lindberg är  född 1954 i Gävle, uppväxt  i Stockholm. Maud är utbildad till fysioterapeut, ergonom och bildlärare. Hon började skriva dikter när hon gick på högstadiet och hon har fortsatt skriva både dikter och en barnbok som vuxen.

LAMPORNA BLINKAR ÄNNU GULT av Jesper Krantz

Vi är de dolda är en diktsamling som betraktar livet på ett tänkvärt, känslosamt och stundtals mörkt sätt. Den tar med läsaren på en resa genom sinnena, känslorna och de existentiella frågorna.

Den som skådar är en diktsamling som riktar sig till unga vuxna och vuxna. Dikterna ifrågasätter strävan efter att vara vacker och uppmanar till mod. De speglar en längtan efter att, bland annat, finna sig själv. Teman som kärlek och vänskap uppkommer även i flera av dikterna. Boken skildrar en ibland kaotisk, och en ibland harmonisk, inre tillvaro.

Det välbekanta bruset som brusar där borta vid branternas brant av Sandra Ohlsson.

Jag delar med mig av alla mina känslor i form av dikter och berättelser ur mitt liv. Jag skriver om sorg, mitt alkoholmissbruk, psykisk ohälsa, ensamhet, vilsenhet och vardagens problem. Men jag skriver även om det vackra i livet.

Livet drabbar oss på olika sätt. Ibland hårt. Vi kan alla må dåligt, genomgå en kris eller fyllas av svåra tankar och känslor. Psykisk ohälsa har olika orsaker och resan mot bättre mående ser olika ut för olika personer samtidigt som många tankar och känslor är likartade. Den här boken vill ge hopp och vara ett stöd för dig som inte mår bra och för dig som möter någon som har det svårt.

Detta är den tredje boken i min trilogi. På sätt och viss är detta min biografi.
Det är fortsättningsvis om livet, döden och kärleken och andra ämnen som är en del av alla människors liv, även om vi inte erkänner detta.
Och om hyckleriet och det oäkta som tyvärr får allt för stor plats i samhället idag.
Givetvis återkommer jag till min barndom som inte var den bästa. Kan hända skrämmer vissa saker jag skriver om, men det var så jag hade det.
Det finns många tunga saker jag skriver om men jag upplever att där finns en riktig urkraft till att älska livet i sista änden.
Det måste skava och göra ont ibland för att det skall vara intressant och därmed utmana läsarna på olika sätt.
Jag har påbörjat min 4:de bok och hoppas att kunna ta ut svängarna ännu
mer då jag har mycket kvar att berätta.

Efter en kanske lite märkligt debut som författare, nio böcker i ställer för en enda, avslutar nu den förre journalisten Björn Mogreen sitt projekt med en diktsamling för vuxna, och mer då dikter av den senare tidens skola; en typ av berättelse i en särskild språkdräkt i stället för den äldre, med ofta rim eller med inre funderingar med vanligen en tvist eller sens moral på slutet.
Det kan tyckas mörkt, här och var, men författaren försäkrar att han är en mycket positiv och optimistisk person…

I tredje klass hade jag en mycket bra fröken som lärde oss att alla kan skriva dikter. Det är snart 40 år sedan och jag har aldrig slutat att skriva poesi. Mest skriver jag för min egen skull för att sätt ord på verkligheten, både den vackra som jag förundras över och den fula som är så svår att få grepp om. Jag har skrivit olika mycket i olika faser i livet. Under en period skrev jag flitigt på skrivarsajten poeter.se. Responsen där gav mig mod till att allt mer dela mina dikter med andra.

Ibland är dikterna långa, ibland bara några rader. Ibland lyser solen, ibland är det kallt och mörkt. I denna diktsamling finns en blandning av många känslor. Precis som i livet.