Skönlitteratur

Petronella bestämmer sig för att gå i förtidspension och åka till Paris. Där tänker hon slutföra romanen om beata. Men det går trögt. I stället för att skriva, sitter hon på slitna caféer och drömmer om konstnärskollektiv från tidigare sekelskiften. Eller så ligger hon i sängen i sin minimala vindslägenhet i gårdshuset på Boulevard Richard Lenoir och maratontittar på teveserier. Utanför fönstret bäddar snön in Paris i ett så tjockt vintertäcke att parisarna inte kan tala om annat.

Genom åren har jag skrivit ner andras tankar och formuleringar om konst. Ord som jag behövt som uppmuntran och klargörande för mitt eget målande, och för mitt arbete som lärare i teckning och målning.

Den här berättelsen har kommit till på grund av oanständighet, eller rättare sagt, jag blev beskylld för omoral av min fina fru, på grund av skvaller. Hon kastade ut mig ur huset och jag har aldrig sagt emot någon av mina kvinnor. Jag ordnade nu en egen bostad med mycket låg hyra. Lägenheten är fin, ganska nybyggd och ligger på stranden. Det var inte så långt att flytta och trevligt folk som både lagade mat, körde ärenden och städade. Bostaden ligger endast två meter och nio centimeter från vårt hus vilket gjorde det hela väldigt behändigt. Det är en lägenhet som tillhör vår egendom och som vi vanligtvis hyr ut. Den var då tillfälligt ledig så det passade ju ypperligt. Där satt jag med pennan i hand i tre veckor. Funderingarna kretsade kring mänskligheten. Efter denna husarrest fick jag åter flytta in till min underbara hustru. Denna berättelse är resultatet.

I en rafflande berättelse som inte lämnar någon oberörd gör "Släpp ut mig" en djupdykning i en viktig aspekt av mäns våld mot kvinnor, som lyst med sin frånvaro i "me-too" rörelsen: det farliga och nedbrytande psykiska våld som narcissister och psykopater dagligen utövar mot "sina" kvinnor och sina barn.