Biografier

Punken sveper över landet i slutet av sjuttiotalet. Den når Bollmora, en förort söder om Stockholm. Där bor Bosse, Arne, Hasse och Lasse. De gör vad som faller dem in. Men den ohämmade impulsstyrningen är inte enbart av godo. Efter en spontan vadslagning ger sig en av dem ut på en vansinnesfärd.

Vem är den gåtfulle tysken...
...som åker runt i Sverige våren och sommaren 1804? Han beskriver kärleksfullt Sveriges natur, ljus och folk – särskilt kvinnor. Samtida svenskar säger förtjust att han upptäckt ett nytt storslaget Sverige åt dem.

Ett ögonblick. Ett brak. Och allt förändras.

Ljudet av krossat glas och metall som pressas samman ersätts av en tystnad som känns oändlig. I baksätet sitter Veronica, sju år, fastklämd och omgiven av blod. Lillasyster skriker, men mamman svarar inte. Räddningspersonalen kämpar febrilt för att få loss familjen ur vraket – en kamp på liv och död.

Men kraschen är bara början. När mamman vaknar upp på sjukhuset, svårt skadad och oförmögen att röra sig, kommer insikten: livet blir aldrig mer som förut. Smärtan, förlusten och den långa vägen tillbaka är lika brutal som olyckan själv.

Ljudet av glassplitter är en sann berättelse om överlevnad, kärlek och kampen mot både kroppen, myndigheter och samhällets oförståelse. En skildring av hur ett liv kan krossas på en sekund – och hur man tvingas bygga upp sig själv på nytt.

Ja, med rätt fokus, lite jävlaranamma och en god vilja, kan jag säga: Tack livet för cancern. Tack för att jag förstod min egen dödlighet och såg till att ta vara på mitt liv.

Ett helt jäkla perfekt liv. Inte trots, utan tack vare sjukdomen. Det här är min berättelse om hur jag snart stänger mina ögon och tackar sjukdomen för det bästa liv jag kunnat få. Jag hoppas att den kan inspirera dig till att leva ditt liv.

Den här historien utspelar sig i mitten av förra seklet. I det till synes harmoniska hemmet pågår dramatik i det lilla och det stora. Med en pianospelande mamma, en skådespelande pappa, tre barn och hund är det alltid full fart. Men inte alltid så enkelt. Familjen sätts på prov i samband med skilsmässa och flytt.

Vi är två systrar som valt att skriva ner våra minnen från uppväxten. Vissa minnen bildar ett gemensamt händelseförlopp, andra skiljer sig åt. Hur påverkade det oss att vara storasyster respektive lillasyster? Hur präglades vi av vår familj, våra vänner, skolan, bostadsorterna och samtiden?

Ni får här följa oss i lek och allvar, glädje och sorg. Våra minnen bildar denna berättelse, sant eller falskt, det är vår historia. Idag är det bara vi två kvar av den familj som var.

Den familj som var vår.

Imagina un viaje lleno de aventuras inesperadas, sucesos inverosímiles y emociones trepidantes. En ”Dos viajes (muy) inverosímiles (y algunas inverosimilitudes más)”, el autor te lleva por una odisea por las carreteras de Europa, a través de noches de insomnio, averías mecánicas y choques culturales.

Följ med mig på treans buss, upp till barnen i femtiotalsförorten Österängen!

Berättelsen handlar om en helt vanlig österängspojke i Jönköping och om en uppväxttid under en tid präglad av framtidstro och optimism. Sextiotalet skildras ur ett levande barn- och ungdomsperspektiv, där det inryms både lek och allvar, spänning och vardagstristess. Det var en tid och plats där vi alla skulle ha lika förutsättningar. Var det så?

Författaren beskriver i boken sin egen uppväxttid på Österängen och har tidigare bland annat skrivit ”Vägen från Östra Torget”, en skildring livet på det gamla Öster i Jönköping under tiden mellan 1932 och 1960.

I "Familjehem i familj" får vi följa Adrian och Michelle som öppnar dörrarna till sitt hem och sina hjärtan. Deras berättelse ger en unik inblick i livet som familjehem där biologiska och placerade barn lever sida vid sida i en kärleksfull gemenskap. Författaren delar med sig av sina upplevelser och erbjuder samtidigt en vägledning för den som överväger att bli familjehem eller redan är engagerad i socialtjänstens viktiga arbete.

Efter det att Maja Kajsa så grymt mördats våren 1889 i Malmö och hennes son Axel Julius, drygt två år gammal inte får stanna hos hennes fästman, Gustaf Nilsson hämtas han hänsynslöst och hårdhänt till ett barnhem.

En lågmäld berättelse som viskar sig rakt in i hjärtat.

När solen gick ner över det gemensamma livet, öppnades dörren till ett nytt slags närvaro – präglad av ensamhet, humor, vardaglig envishet och en okuvlig längtan att förstå.

Vanliga dagar blandas med goda – och även den värsta dagen. I denna gripande och livsnära skildring får vi följa Hannelores dagbokslika texter där stort och smått vandrar sida vid sida: en tung sjukdomstid, sorgen efter en livskamrat, det milt kaotiska trädgårdspusslet, kantstötta kaffekoppar, blåbär i frysen och vardagliga reflektioner kring samhällsfrågor, språk, etik och tro.

Med skärpa, värme och obönhörlig ärlighet delar hon sina tankar om lojalitet, ensamhet, flykt, kärlekens hållfasthet och vikten av att orka stå upp – även när rösten skälver (och knäna protesterar).

Det här är en bok för dig som vet att livet inte är en rak linje. För dig som har burit minnen som skaver – och ändå valt att gå vidare. En berättelse som inte väjer för mörkret, men som söker ljuset med varje mening. En bok att vila i. En bok att känna igen sig i. En bok som påminner om att det aldrig är för sent att fortsätta leva – eller att skälla lite på systemet.