Biografier

Under min uppväxt lärde jag mig hur jag skulle stänga av
mig själv. Jag formade mig själv inifrån genom att inte känna
känslor. Jag var rädd för att känna. Jag var rädd för att leva.
Jag var rädd för att dö.

När jag blev äldre. När alkoholen och drogerna var den
knapp jag använde mig av för att slippa känna. När jag låg
där på häktet och kände att jag lika gärna kan dö. Det var
då jag gav upp. Jag slutade kämpa. Det var då jag förstod
att den enda vägen ut är att blicka in. Jag hade aldrig känt
motpolen. Aldrig känt ljuset. Jag blev tvungen att gå igenom
mitt mörker för att finna motpolen, ljuset. Jag var tvungen
att nästan dö för att våga leva.

"Det går åt helvete – men det går i första klass..." 

Detta är boken för dig som vill veta hur man reser sig med stil efter att ha snubblat, som tror på att leva livet på sina egna villkor och som vet att den bästa medicinen ibland är att skratta när man egentligen vill gråta.

"Att lämna sitt bo" är en inspirerande berättelse om Monireh Vandi, en kvinna som ständigt har strävat efter att förverkliga sina drömmar medan hon navigerat genom livets många utmaningar. Från att ha växt upp under krigets skugga och flyttat till Sverige som flykting, till att bygga en karriär inom detaljhandeln och skapa ett kärleksfullt hem för sin familj, bjuder Monirehs berättelse på både allmänmänskliga utmaningar och personliga triumfer.

Uppväxten skedde i en idyll, men även mörkret krävde sitt utrymme. En rastlöshet drev mig. Från Strandhyddans balkong såg jag ofta ut över Kalmarsund, mot Blå Jugfruns blå kupol på horisonten. Känslan av att ett liv väntade på mig därute, bortom den blå ön, pressade på. Jag förstod att jag måste ut genom den älskade vita grinden för att få syn på det liv som skulle bli mitt. De liv som skulle bli mina.

Denna biografi har kommit till stånd framför allt enligt önskemål från vår äldsta dotter men också för att skapa förståelse hos mina närmaste inför de olika situationer som jag befunnit mig i som privatperson och i min yrkesutövning.

Min erfarenhet av livet har relaterat till min uppfostran, till kunskapsinhämtning under skoltiden och till min sjukgymnastutbildning. Min yrkesutövning har varit berikande med innehåll av både praktik och teori. Min mamma, min egen familj, då med tyngdpunkt på min make, medicinsk expertis och nära vänner är personer, som jag hittills fått förmånen att luta mig mot vid inre obalans.

Erfarenheten har hittills lärt mig, att möten med olika människor underlättas av öppet sinne, generöst hjärta och ständig omvärdering av kunskap.
Om vetenskap har det sagts, att det är de preliminära sanningarnas resultat, dvs. att det inte finns någon definitiv sanning. Om fördomar har det sagts, att det är lättare att spränga en atom än en fördom.

Den romerske författaren, filosofen, politikern Seneca den yngre, har gett upphov till den tidlösa erfarenheten: ”Non scholae, sed vitae discimus, vi lär inte för skolan utan för livet” som fortfarande gäller.
Den italienske poeten Vergilius skrev: ”Amor vincit omnia et nos cedamus amori, kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken”. Dessa två uttryck är viktiga att ta fasta på i med- och i motgångar.

Den engelske författaren och satirikern Samuel Butlers erfarenhet om vänskap: ”att kunna behålla sina vänner är en större konst än att vinna dem” är något att reflektera över.

“Salem - i nöd och lust” är en nutidshistoria. En spännande berättelse från insidan om den politiska resa som format Salems kommun.

Jag har levt större delen av mitt liv i mörker – missbruk, kriminalitet och trasiga relationer. Jag har svikit, kört över människor, förlorat allt. Drogerna blev både min flykt och min förbannelse.

Jag har sett kaoset på nära håll. Jag har varit inlagd på psyket, legat i rännstenen och känt döden flåsa mig i nacken. Men ingenting gjorde lika ont som att förlora min dotter.

Det här är min berättelse. En historia om att falla djupt – och om kampen att ta sig upp. Om att möta skuggorna inom sig, att sluta fly och våga se sanningen i vitögat.

Den här boken är författarens biografi från fyra års ålder, skolgången och de problem som ungdomar från landsbygden mötte när de studerade i angränsande städer, avslutningen av militärtjänsten mitt under revolutionen 1979, och början på det som drabbade Iran.

Denna bok ges ut till minne av vår far Albin Edlund. Vi, hans döttrar ser det som värdefullt att slutföra det arbete som han själv aldrig hann klart. Boken innehåller Albins egna minnen. De är kanske inte alltid historiskt korrekta, utan som han själv minns dem eller har fått dem berättade för sig. Omslagsbilden visar Holmögadds fyr.

Citaten nedan är hämtade från hans diktsamling Milstolpar på livets stig 1996.

Albin Edlund avled dagen före midsommarafton år 2000. Som den sjöman han var, vaggades han till ro ombord på sin egen segelbåt.