Skönlitteratur

Hildur, krigarkvinnan från Birka, begravdes under hedersbetygelser i en stor kammargrav på terrassen i anslutning till Birkas borg och garnisonen år 930. För att betona hennes hennes stora betydelse för Birka markerade de sörjande graven med ett unikt stadigt stenblock med två meter i sida.

I boken följer vi hennes liv. Hildur var nordmännens mäktigaste kvinna och framgångsrik härledare i öster- och västerled. Hon blev tränad att bli en skicklig sköldmö med med obändlig vilja och förslagenhet tog sig fram i det brutala vikingasamhället. På hemmaplan såg hon till, med list och styrka, att hennes bröder, Ring och Gnupa, blev valda kungar av Svitjod respektive Skåne.

Hildur hjälpte sin make Sigtrygg att bygga upp och leda en stor flotta som återerövrade nordmännens domäner på Irland och i England. Hennes make Sigtrygg blev kung i vikingarnas huvudstad Jorvik (York) men blev förgiftad och dog.Hon återvände till Birka och blev hyllad hövitsman för garnisonen i Birka. Hennes avundssjuke brorson Emund Slemme blev en hotfull fiende och baneman.

Oliver försöker att inte stirra på Maya, men nyfikenheten gör det svårt. När hon inte säger något frågar han igen:
”Varför är du orolig för min bror?”
”Så här”, säger hon. ”Om du häller något hett på det som är fruset, finns risk att det spricker.”
”Vad menar du?”
”Jag menar att det finns människor som är så ovana att bli omtyckta att de inte kan ta emot uppskattning. De går sönder av omtanke.”
”Tror du att min bror är en av dem?” frågar han.
Hjärtat tar fart, så som det alltid gör inför en panikångestattack.
”Jag vet inte”, svarar Maya och tittar ut genom kaféfönstret. ”Det kan vara så.”

Kulenby är en döende bruksort som styrts av familjen Grahn i generationer. Alla känner alla, men när Maya, en främling flyttar in på Fingals gård visar det sig att ingen riktigt känner sig själv. I takt med att vinter går mot vår och snön smälter blottas det som länge legat dolt. Och när Maya hittas död kan ingen längre hindra sanningar från att tina.

I Tö vävs nutid och dåtid samman till en berättelse om ansvar och skuld, om längtan efter frihet och försoning.

Med andra ögon – Historien om Sofia Johannesdotter: från giftmord till mordbrand i 1870-talets Norge

År 1876 halshöggs Sofia Johannesdotter offentligt på avrättningsplatsen ”Kaken” i Halden. Hon hade dömts för tre giftmord, ett mordförsök, mordbrand och flera stölder. Hennes fall skakade både Norge och Sverige och pressen följde varje steg i rättegången med morbid fascination. Hundratals artiklar publicerades, och sedan dess har fallet återberättats i historiska skrifter, böcker och dokumentärer. Ändå kvarstår den mest brännande frågan: varför?

I Med andra ögon granskar författaren och historikern Lars Elinderson det uppmärksammade fallet på nytt. Genom att gå bortom den officiella versionen målar han en annan bild av Sofia – inte bara som en brottsling, utan som människa. Genom domstolsprotokoll, brev, förhör, tidningsurklipp och tidigare okända källor följer vi hennes liv från en fattig och otrygg barndom i norra Dalsland till en till synes stabil tillvaro som sömmerska i det förmögna Stangska hushållet i Halden.

Men bakom det yttre lugnet pyrde något. När brotten uppdagades riktades hela rättsprocessen snabbt in på hennes erkännande – inte på bevis, motiv eller omständigheter. Var det verkligen skuld hon bar på, eller något annat? Och vad var det egentligen hon avslöjade i sitt sista samtal med prästen Eugéne Hanssen? Hans berättelse är knapphändig, men rymmer formuleringar som antyder att den verkliga historien kanske aldrig blev hörd.

Med andra ögon är inte bara en kriminalhistorisk granskning – det är en berättelse om kvinnors utsatthet, om makt och klass, om mediernas roll i rättsskipningen under 1800-talet. Men framför allt är det en berättelse om en kvinna som förlorade sin röst – och om vad som kunde ha kommit fram om någon verkligen hade lyssnat.

Hur långt är du beredd att gå för att skydda den du älskar? Hur mycket orkar du kämpa för din egen värdighet, när motståndaren är en hel rörelse som vägrar se sanningen?

Ridhusreglerna är en roman om makt, skam och priset för att vägra hålla käften.  

Hans pappa Karl sökte efter vad som fanns bakom den obrutna horisonten. Det han menade var inte att upptäcka andra länder. Det fanns en längtan att se in i det okända. Bortom tid och rum.

Peter följde sin far Karl i spåren och gick till sjöss. Efter nu många år uppe på kommandobryggan, blickande ut mot den obrutna horisonten, med en kaffe i handen som enda sällskap och en vag känsla av ensamhet, känner han en längtan till något nytt. Men vad och vad kan han göra? Det enda han vet och kan är havet och fartygen.

Så knuffar livet honom i ryggen och plötsligt står han med sin familj framför en ärvd gård i byn Mössebo – långt in i de småländska skogarna.

Allt här i Mössebo känns till en början nära och naturligt. Eller – är det kanske onaturligt? Snart börjar oförklarliga händelser inträffa. Peter ser syner, människor från andra tider, hör dem prata. Är det bara hans inbillning? Vem är den vackra flickan med det kolsvarta håret?

Passar han verkligen in här, långt in i den småländska urskogen. Han hör rösten från barndomen som säger;

De som är födda i skogen tillhör skogen och de som är födda vid havet tillhör havet.

Intriger växer och tätnar i byn. Skvaller blir sanningar och sanningar blir kalla lögner! Peter får skuld för … ja?

Boken är en spännande berättelse om sammanvävda möten i en verklighet som känns overklig. En hjälpande hand följer Peter genom intriger, mord och våldsamheter.

Romanen, med sin flerdimensionella handling, utvecklas på en djup dramatisk grund och innehåller stundtals tragiska vändpunkter som gör berättelsen starkt gripande. Med mod tar verket upp universella teman som kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter, politik, familj och identitetssökande, och visar hur individen konfronteras med både samhället och sitt eget inre liv.

Du behöver inte kunna ett jota om litteratur
endast låta orden och fantasin flöda
från tanke till handling
Låt dig inspireras att bilda en Skrivjunta!