Historia och arkeologi

VÄSTRA FJÄRDINGEN I VÅRDNÄS SOCKEN är en bok som berättar om byarna belägna i den västra delen av Vårdnäs. Södra och Norra Fjälla, Hugnebo, Stensvassa, Älgbosätter, Dänskebo, Sandebo och Hulta.

I boken kan du följa historier om byarna med sina gårdar, torp och backstugor. Beskrivningar finns också om de stora skiftena på 1700- och 1800-talen och dess påverkan på bygden och dess människor. Boken är fylld av berättelser om människorna i byarna samt vilka familjer som från början bodde i husen, vilka i många fall är borta sedan åtskilliga år. Spåren finns dock kvar och kan inspirera till många ”torpvandringar”. I boken diskuteras såväl ortnamn som stridigheter om ägogränser. Det finns en berättelse om traktens första ”fritidshus” som start på en ny era för ortens fasta befolkning men också en historia om de ”besuttnas” syn på Gustaf IIIs Förenings- och Säkerhetsakt från 1789. Och mycket mer.

Boken är rikligt illustrerad med bilder från förr och i nutid och boken är utformad som en rundtur på Fjällavägen och de gamla sockenvägarna (kyrkvägarna) Dänskebo- och Sandebovägarna. Kartor gör det också lätt att hitta de olika husen och gårdarna.

Författaren till boken, Björn Sundén, har sitt fritidshus i Södra Fjälla sedan sommaren, födelseåret, 1944. Han har samlat egna bilder och minnen under åren men också intervjuat flera av sina jämnåriga grannar. Detta, tillsammans med material från såväl Riksarkivet som Lantmäteriet och Vårdnäs Hembygdsförening, utgör en värdefull sammanfattning av en del av Vårdnäs socken och som på senare tid kommit att omfatta en betydande fritidsbebyggelse i Linköpings kommun.

Den här boken är en väsentligt uppdaterad version av den som gavs ut 2019. Boken har fler detaljer från samtliga bydelar och om människorna som kommit och flyttat. Jämförande flygbilder från tidigt 1950-tal med dagens situation innebär intressanta iakttagelser. Till detta har en dagboksberättelse om livet i Fjälla för hela året 1925 fogats. 100 årsjubileum med andra ord!

I had some thoughts connected to the Vikings – some I believed in and a few others that did not make sense. In this book, I’ve looked at seven areas, they chosen are picked only because of my own interests.

ENGEBI is a true story of a small but vital island in the Marshall Islands, and the pilots and events of Marine Fighting Squadron 422 (VMF-422) stationed there during the Second World War.

Det är december 2024 och Fogelfors Bruk skulle ha firat 280 år.

1744 upptäcktes att Fogelfors var en lämplig plats för att anlägga ett järnbruk. Bruket utökades med bland annat masugn, såg, skogstillgångar, lantbruk och fortsatte sedan att växa med en träindustri.

I den här boken möter läsaren en författare som inte bara spinner samman trådar av historia och fiktion, utan också ger oss en förklaringsmodell till hur det kommer sig att de skandinaviska vinterlederna via sjöars och mossars isar var så effektiva och snabba att svear, götar, gotlänningar med flera beslutade sig för att samarbeta om underhåll och skötsel av dessa, för att på så sätt kunna göra de skandinaviska islederna till konkurrenskraftiga, vintertida SIDENVÄGAR.

Det här är en bok om staden Vaxholm. Ett annat Vaxholm med en annan befolkning än den som nu bor i staden. En stad där arbetsdagarna kunde vara långa och bostadsförhållandena miserabla. Där fanns “De arbetslösas förening” som kämpade i en tid präglad av fattigdom, arbetslöshet och sociala orättvisor. Genom stark organisering och uthållighet sökte de förändra levnadsvillkoren och skapa en bättre framtid för sig själva och kommande generationer. Berättelserna i denna bok ger liv åt dessa arbetare, deras dagliga kamp, fackliga strider och gemensamma mål. Här berättar de som var med sina egna röster. Röster som inte alltid har hörts i Sveriges officiella historieböcker.

Boken är gjord av journalisten Lennart Lundberg, född och uppvuxen på Rindö, Vaxholm. Han är, trots fyllda 70, yrkesverksam som reporter och arbetsledare inom journalistiken. Medförfattare och bildansvarig är Maria Blomberg, som varit yrkesverksam konstnär sedan hon gick ut Konstfack 1956 fram till sin död.

Boken bygger på intervjuer som Lennart Lundberg och Maria Blomberg gjorde på 1970-talet.

Nära 400 bönhus i länet redovisas i denna bok landskapsvis med bild, ort och församling.

Det startade för nära tio år sedan när jag, Bo-Anders Öberg, fick idén om att dokumentera samtliga bönhus i Västernorrland.

Jag presenterade idén för vännen och fotografen Åke Johansson som tände på projektet och vi startade vår dokumentering.

Åke har stor erfarenhet av kyrkofotografering och har publicerat 1 500 bilder på kyrkosajten kyrkokartan.se, så han passade utmärkt för uppdraget.

Under de senaste åren har vi åkt runt om i länet, fotograferat och intervjuat. En tendens vi noterat har varit att utflyttning och sekularisering har gått hårt åt frikyrkoverksamheten ute i länet.

De olika och spännande namnen på bönhusen stimulerade till att skaffa oss kunskap om dess inriktning och verksamhet. En verksamhet som appellerar till samarbete, solidaritet och kamp för ett bättre samhälle.

Under vårt arbete har min kännedom om utvecklingen om av den frikyrkliga verksamheten i länet fördjupats och inledningsvis redogörs för händelser och skeden som har haft påverkan på frikyrkoverksamheten; konventikelplakatet och dess tidigare roll som reglerades av den kyrkliga verksamheten.

Brytningen inom Frälsningsarmén i Sundsvall där Svenska Frälsningsarmén bildades beskrivs i text och bild.

Landshövding Curry Träffenbergs misstankar och utredning om frikyrkornas påverkan på arbetarnas roll i Sundsvallsstrejken, och dess nya tankar på demokrati och inflytande, redovisas i vissa delar.

Ett relativt stort utrymme i boken tar upp den frikyrka som den karismatiska ”Mor Anna” i dåtida köpingen Örnsköldsvik bildade. Stort utrymme ges även den rikskände ”Mästaren i Anundsjö”.

I stor utsträckning har texterna kompletterats med fotografier och kopior av tidningsartiklar.

Att fördjupa sig i historia kan ge nya märkliga upptäckter där man minst anar det. Med denna bok gör vi en sådan spännande och fördjupande resa i arkiv och andra källor och där vi möter kända och okända i en snart bortglömd historia som sällan eller nästan aldrig kommit med i historiebeskrivningarna.

Eva Lindskog, sociolog och utredare, skribent och fotograf, har verkat i och kring Vietnam under ett halvt sekel, sammanfattar sina erfarenheter med bilder från 1975 till nutid. Från början en rättviseaktivist och krigsmotståndare som efter hand beslutade att ta ett djupare grepp om landet inte minst genom att studera vietnamesiska vid Hanois universitet 1980. Redan 1982 hade hon möjlighet att göra fältstudier i en by utanför Hanoi i samband med ett projekt som rörde den vietnamesiska skolan. De tre åren som projektledare för stöd till skogsarbetarnas levnadsförhållanden i Bai Bang-projektet i slutet på 1980-talet förstärkte hennes tvivel på den väg som de vietnamesiska ledarna valt: att följa den leninistiska modellen med statligt styrda företag och koopera tiv som enda tillåtna verktyg för ekonomisk utveckling och starkt begränsade politiska och kulturella valmöjligheter.

Kommunistpartiet, som tog över hela landet 1975, hyste tydligen samma tvivel då partiet under samma tid valde att indirekt erkänna problemen genom införa en kapitalistisk utvecklingsmodell med öppen marknad. Dock partiet skulle fortsätta ta ensamt ansvar och leverera välstånd. Eva fick möjlighet att studera hur detta skulle kunna fungera i praktiken genom att testa s k ’bottom-up’-modeller där lokalbefolk ningen inbjöds delta i beslut som rörde deras dagliga liv. Bilder från Song Hinh och Cat Tien belyser en sådan modell.

Hennes slutsatser blir att den välfärdsdemokrati som hennes generation vuxit upp med och tagit för alltför given, måste återupplivas. Dock, välfärden måste kraftigt omfördelas till de mindre bemedlade eftersom jordens resurser är begränsade.

“Ryssarna hade tagit över Estland. Farfar hade hämtats av rysk polis redan i december. Dörren till hans rum var förseglad med polissigill.”