Böcker

Uno Larsson född 1938 i Stockholm. Adopterades 1941 till Värmland där han fick sin uppväxt och fortfarande bor. Flera noveller har sin grund i berättelser han hörde under sin ungdom.

Hans Lundin tillhör den Svenska Ortodoxa Kyroprovinsen av den Serbiskt Ortodoxa kyrkan. I romanens form redogörs för svårigheterna att få kontakt med denna kyrka och dess fromhet. Fromheten är i sig slående, men litteraturen på området är ofta svårforcerad för den nyfykne. Långsamhet och repetition är viktiga inom den ortodoxa pedagogiken.

De flesta i vår tid och i vår del av världen tycker att religiösa föreställningar saknar intresse på grund av alla paradoxala orimligheter. Bättre då att förlita sig på "vetenskapstron". Tvärtom hävdas här att det till synes motsägelsefulla som möter i kristen tankevärld visar sig meningsbärande. Under en snabbresa genom kyrkans idéhistoria auktualiseras paradox efter paradox. Kanske kan just paradoxerna leda till en djupare livsförståelse?

Teol.dr Gunnar Sundin är prost hc och Lukasteurapeut.Han har verkat som sjukhuspräst, utbildare av präster och andra kyrkoarbetare, distriktspräst, domkyrkovicepastor i Uppsala samt som stiftsadjunkt för själavård bland personal i Ärkestiftet.

Av Gunnar Sundin har tidigare utgivits "Läs bibeln med påskglasögon!" (2012), "Makten och härligheten i virtuell evighet. Amen" (2013) samt "Förundran" (2014).

”Kastanjeträden trötta luta

efter regnet sina tunga

vita spirors blom.

Syrenernas

stora vita klasar

sakta gunga.

Skyggt och tvekande

börjar redan

näktergalen sjunga.”

Vilhelm Ekelunds dikt ur samlingen Melodier i skymning från 1902 gick rätt in i mitt 17-åriga bröst den gången, och för examenspengar året efter inköptes hans samlade dikter i Bonnier-utgåvan från 1951. Denna bar jag sedan med mig vart jag än reste. I 20-årsåldern var jag väl inläst på Bo Setterlind, kanske helt naturligt att mitt uttryck påminde om hans. Upprörd blev jag när jag i en annons såg, att han satt jury för en dikttävling arrangerad av ett skrivmaskinsföretag. Det var innan jag fattat att även poeter måste försörja sig. ”Kan han, så kan jag”, tänkte jag och jag behövde en ny skrivmaskin. En god vän fick skicka in dikten i sitt namn, för jag ville inte skylta med mitt namn i ett kommersiellt sammanhang. Han skulle få min gamla om jag vann en av de fem maskinerna och jag var övertygad om att vinna (just det är lite roligt efteråt.) Jag vann också och när jag träffade Bo Setterlind 20 år senare på ett litterärt nachspiel efter hans recitationskväll, berättade jag historien. Han skrattade gott och jag fortsatte: ”Det måste väl ha varit en 6-800 bidrag? Han svarade: ”6-800?, det var 10000!”

Med denna min elfte utgåva avslutar jag av hälso- och åldersskäl mitt författarskap i betydelsen att ge ut böcker. Boken som är medvetet heterogen i avdelningar, ger prov på några av de litterära genrer som jag skrivit i.

Leif Klitze Norrtälje i maj 2019

Engagerar du dig i män som inte ger dig något? Är alla böcker du läser skrivna av män för män? Handlar allt snack med tjejkompisar om pojkvänner? Grattis, du har hittat rätt i självhjälpsträsket.

Hyllremsor, duniga fågelungar, sjösjuka och skräcken att fira jul med någon man förälskat sig i är också ingredienser i denna feelgoodroman om de båda medelålders väninnorna Aina och Lotta.

till toner från pianoön

14-åriga Rywka Lipszyc:s och 13-åriga Janina Hescheles dagböcker vittnar om två barns nästan ofattbara uthållighet och överlevnadsförmåga under Förintelsen

Även om det har gått femtio år sedan jag lämnade min hembygd, har jag fortfarande minnen av skratt och tårar. Ja, minnen av mitt hem. Genom mitt skrivande besöker jag än en gång mitt hem idag. Numera ser jag inte några av mina jämnåriga i min hembygd, utan det som fångar min blick är äldre människor med grått hår. Till skillnad från dessa åldrade seniorer, ser berget ut att bli allt yngre, målat som det är i underbara toner av grönt och blått. Historia har skrivits under många år i den här bygden, och jag drar mig till minnes de berättelser som bara berget och jag känner till. (Utdrag ur förordet)

”Det finns kanske ingen rättvisa,
men det går att vinna ett slag även
från underläge. Glöm inte det!”